John 10
1 “Most certainly, I tell you, one who doesn’t enter by the door into the sheep fold, but climbs up some other way, is a thief and a robber.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.
2 But one who enters in by the door is the shepherd of the sheep.
Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.
3 The gatekeeper opens the gate for him, and the sheep listen to his voice. He calls his own sheep by name and leads them out.
För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut.
4 Whenever he brings out his own sheep, he goes before them; and the sheep follow him, for they know his voice.
Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.
5 They will by no means follow a stranger, but will flee from him; for they don’t know the voice of strangers.”
Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.
6 Jesus spoke this parable to them, but they didn’t understand what he was telling them.
Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.
7 Jesus therefore said to them again, “Most certainly, I tell you, I am the sheep’s door.
Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.
8 All who came before me are thieves and robbers, but the sheep didn’t listen to them.
Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.
9 I am the door. If anyone enters in by me, he will be saved, and will go in and go out and will find pasture.
Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.
10 The thief only comes to steal, kill, and destroy. I came that they may have life, and may have it abundantly.
Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.
11 “I am the good shepherd. The good shepherd lays down his life for the sheep.
Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.
12 He who is a hired hand, and not a shepherd, who doesn’t own the sheep, sees the wolf coming, leaves the sheep, and flees. The wolf snatches the sheep and scatters them.
Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.
13 The hired hand flees because he is a hired hand and doesn’t care for the sheep.
Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.
14 I am the good shepherd. I know my own, and I’m known by my own;
Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;
15 even as the Father knows me, and I know the Father. I lay down my life for the sheep.
Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.
16 I have other sheep which are not of this fold. I must bring them also, and they will hear my voice. They will become one flock with one shepherd.
Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.
17 Therefore the Father loves me, because I lay down my life, that I may take it again.
Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.
18 No one takes it away from me, but I lay it down by myself. I have power to lay it down, and I have power to take it again. I received this commandment from my Father.”
Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.
19 Therefore a division arose again among the Jews because of these words.
Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.
20 Many of them said, “He has a demon and is insane! Why do you listen to him?”
Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?
21 Others said, “These are not the sayings of one possessed by a demon. It isn’t possible for a demon to open the eyes of the blind, is it?”
Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.
22 It was the Feast of the Dedication at Jerusalem.
Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.
23 It was winter, and Jesus was walking in the temple, in Solomon’s porch.
Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.
24 The Jews therefore came around him and said to him, “How long will you hold us in suspense? If you are the Christ, tell us plainly.”
Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.
25 Jesus answered them, “I told you, and you don’t believe. The works that I do in my Father’s name, these testify about me.
Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.
26 But you don’t believe, because you are not of my sheep, as I told you.
Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.
27 My sheep hear my voice, and I know them, and they follow me.
Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;
29 My Father who has given them to me is greater than all. No one is able to snatch them out of my Father’s hand.
Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.
30 I and the Father are one.”
Jag och Fadren ärom ett.
31 Therefore the Jews took up stones again to stone him.
Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.
32 Jesus answered them, “I have shown you many good works from my Father. For which of those works do you stone me?”
Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?
33 The Jews answered him, “We don’t stone you for a good work, but for blasphemy, because you, being a man, make yourself God.”
Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.
34 Jesus answered them, “Isn’t it written in your law, ‘I said, you are gods’?
Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?
35 If he called them gods, to whom the word of God came (and the Scripture can’t be broken),
Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;
36 do you say of him whom the Father sanctified and sent into the world, ‘You blaspheme,’ because I said, ‘I am the Son of God’?
Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?
37 If I don’t do the works of my Father, don’t believe me.
Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.
38 But if I do them, though you don’t believe me, believe the works, that you may know and believe that the Father is in me, and I in the Father.”
Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.
39 They sought again to seize him, and he went out of their hand.
Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.
40 He went away again beyond the Jordan into the place where John was baptizing at first, and he stayed there.
Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.
41 Many came to him. They said, “John indeed did no sign, but everything that John said about this man is true.”
Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.
42 Many believed in him there.
Och trodde månge der på honom,
