2 Corinthians 3
1 Are we beginning again to commend ourselves? Or do we need, as do some, letters of commendation to you or from you?
Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder?
2 You are our letter, written in our hearts, known and read by all men,
I ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor;
3 being revealed that you are a letter of Christ, served by us, written not with ink, but with the Spirit of the living God; not in tablets of stone, but in tablets that are hearts of flesh.
Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött.
4 Such confidence we have through Christ toward God,
Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum;
5 not that we are sufficient of ourselves to account anything as from ourselves; but our sufficiency is from God,
Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi;
6 who also made us sufficient as servants of a new covenant, not of the letter but of the Spirit. For the letter kills, but the Spirit gives life.
Hvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande.
7 But if the service of death, written engraved on stones, came with glory, so that the children of Israel could not look steadfastly on the face of Moses for the glory of his face, which was passing away,
Hade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder;
8 won’t service of the Spirit be with much more glory?
Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?
9 For if the service of condemnation has glory, the service of righteousness exceeds much more in glory.
Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.
10 For most certainly that which has been made glorious has not been made glorious in this respect, by reason of the glory that surpasses.
Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten.
11 For if that which passes away was with glory, much more that which remains is in glory.
Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är.
12 Having therefore such a hope, we use great boldness of speech,
Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;
13 and not as Moses, who put a veil on his face so that the children of Israel wouldn’t look steadfastly on the end of that which was passing away.
Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;
14 But their minds were hardened, for until this very day at the reading of the old covenant the same veil remains, because in Christ it passes away.
Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.
15 But to this day, when Moses is read, a veil lies on their heart.
Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.
16 But whenever someone turns to the Lord, the veil is taken away.
Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.
17 Now the Lord is the Spirit; and where the Spirit of the Lord is, there is liberty.
Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.
18 But we all, with unveiled face seeing the glory of the Lord as in a mirror, are transformed into the same image from glory to glory, even as from the Lord, the Spirit.
Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.
