1 Corinthians 10

1 Now I would not have you ignorant, brothers, that our fathers were all under the cloud, and all passed through the sea;

Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;

2 and were all baptized into Moses in the cloud and in the sea;

Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.

3 and all ate the same spiritual food;

Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;

4 and all drank the same spiritual drink. For they drank of a spiritual rock that followed them, and the rock was Christ.

Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.

5 However with most of them, God was not well pleased, for they were overthrown in the wilderness.

Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.

6 Now these things were our examples, to the intent we should not lust after evil things as they also lusted.

Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.

7 Don’t be idolaters, as some of them were. As it is written, “The people sat down to eat and drink, and rose up to play.”

Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.

8 Let’s not commit sexual immorality, as some of them committed, and in one day twenty-three thousand fell.

Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.

9 Let’s not test Christ, as some of them tested, and perished by the serpents.

Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.

10 Don’t grumble, as some of them also grumbled, and perished by the destroyer.

Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.

11 Now all these things happened to them by way of example, and they were written for our admonition, on whom the ends of the ages have come. (aiōn g165)

Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)

12 Therefore let him who thinks he stands be careful that he doesn’t fall.

Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.

13 No temptation has taken you except what is common to man. God is faithful, who will not allow you to be tempted above what you are able, but will with the temptation also make the way of escape, that you may be able to endure it.

Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.

14 Therefore, my beloved, flee from idolatry.

Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

15 I speak as to wise men. Judge what I say.

Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:

16 The cup of blessing which we bless, isn’t it a sharing of the blood of Christ? The bread which we break, isn’t it a sharing of the body of Christ?

Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?

17 Because there is one loaf of bread, we, who are many, are one body; for we all partake of the one loaf of bread.

Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.

18 Consider Israel according to the flesh. Don’t those who eat the sacrifices participate in the altar?

Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?

19 What am I saying then? That a thing sacrificed to idols is anything, or that an idol is anything?

Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.

20 But I say that the things which the Gentiles sacrifice, they sacrifice to demons and not to God, and I don’t desire that you would have fellowship with demons.

Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.

21 You can’t both drink the cup of the Lord and the cup of demons. You can’t both partake of the table of the Lord and of the table of demons.

I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

22 Or do we provoke the Lord to jealousy? Are we stronger than he?

Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?

23 “All things are lawful for me,” but not all things are profitable. “All things are lawful for me,” but not all things build up.

Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.

24 Let no one seek his own, but each one his neighbor’s good.

Ingen söke sitt, utan annars bästa.

25 Whatever is sold in the butcher shop, eat, asking no question for the sake of conscience,

Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;

26 for “the earth is the Lord’s, and its fullness.”

Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

27 But if one of those who don’t believe invites you to a meal, and you are inclined to go, eat whatever is set before you, asking no questions for the sake of conscience.

När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.

28 But if anyone says to you, “This was offered to idols,” don’t eat it for the sake of the one who told you, and for the sake of conscience. For “the earth is the Lord’s, with all its fullness.”

Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

29 Conscience, I say, not your own, but the other’s conscience. For why is my liberty judged by another conscience?

Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?

30 If I partake with thankfulness, why am I denounced for something I give thanks for?

Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?

31 Whether therefore you eat or drink, or whatever you do, do all to the glory of God.

Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.

32 Give no occasion for stumbling, whether to Jews, to Greeks, or to the assembly of God;

Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;

33 even as I also please all men in all things, not seeking my own profit, but the profit of the many, that they may be saved.

Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.