Job 16
1 Then Job answered,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “I have heard many such things. You are all miserable comforters!
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Shall vain words have an end? Or what provokes you that you answer?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 I also could speak as you do. If your soul were in my soul’s place, I could join words together against you, and shake my head at you,
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 but I would strengthen you with my mouth. The solace of my lips would relieve you.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 “Though I speak, my grief is not subsided. Though I forbear, what am I eased?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 But now, God, you have surely worn me out. You have made all my company desolate.
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 You have shriveled me up. This is a witness against me. My leanness rises up against me. It testifies to my face.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 He has torn me in his wrath and persecuted me. He has gnashed on me with his teeth. My adversary sharpens his eyes on me.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 They have gaped on me with their mouth. They have struck me on the cheek reproachfully. They gather themselves together against me.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 God delivers me to the ungodly, and casts me into the hands of the wicked.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 I was at ease, and he broke me apart. Yes, he has taken me by the neck, and dashed me to pieces. He has also set me up for his target.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 His archers surround me. He splits my kidneys apart, and does not spare. He pours out my bile on the ground.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 He breaks me with breach on breach. He runs at me like a giant.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 I have sewed sackcloth on my skin, and have thrust my horn in the dust.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My face is red with weeping. Deep darkness is on my eyelids,
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 although there is no violence in my hands, and my prayer is pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 “Earth, don’t cover my blood. Let my cry have no place to rest.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Even now, behold, my witness is in heaven. He who vouches for me is on high.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 My friends scoff at me. My eyes pour out tears to God,
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 that he would maintain the right of a man with God, of a son of man with his neighbour!
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 For when a few years have come, I will go the way of no return.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
