Psalms 129

1 A song of ascents. “Often since my youth they have attacked me,” let Israel say.

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 “Often since my youth they have attacked me, yet they have not defeated me.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 The plowers plowed on my back; they made their furrows long.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 Yahweh is righteous; he has cut the ropes of the wicked.”

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 May they all be put to shame and turned back, those who hate Zion.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 May they be like the grass on the housetops that withers before it grows up,

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 that cannot fill the reaper's hand or the chest of the one who binds bundles of grain together.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 May those who pass by not say, “May the blessing of Yahweh be on you; we bless you in the name of Yahweh.”

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.