Lamentations 5

1 Remember, Yahweh, what has happened to us; look and see our disgrace.

Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.

2 Our inheritance has been turned over to strangers; our houses to foreigners.

Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.

3 We have become orphans, the fatherless, and our mothers are like widows.

Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.

4 We must pay silver for the water we drink, and we must pay silver to get our own wood.

Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.

5 Those who are coming after us are close behind us; we are weary and we can find no rest.

Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.

6 We have given ourselves to Egypt and to Assyria to get enough food.

Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.

7 Our fathers sinned, and they are no more, and we bear their iniquities.

Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.

8 Slaves rule over us, and there is no one to deliver us from their hand.

Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.

9 We get our bread only by risking our lives, because of the sword in the wilderness.

Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.

10 Our skin has grown as hot as an oven because of the burning heat of hunger.

Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.

11 Women are raped in Zion, and virgins in the cities of Judah.

De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.

12 Princes are hung up by their own hands, and no honor is shown to the elders.

Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.

13 Young men are forced to grind grain with a millstone, and boys stagger under heavy loads of wood.

Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.

14 The elders have left the city gate, and the young men have left their music.

De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.

15 The joy of our heart has ceased and our dancing has turned into mourning.

Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.

16 The crown has fallen from our head; woe to us, for we have sinned!

Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!

17 For this our heart has become sick, for these things our eyes grow dim

Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;

18 for Mount Zion lies desolate, with jackals prowling over it.

För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.

19 But you, Yahweh, reign forever, and you will sit upon your throne from generation to generation.

Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;

20 Why do you forget us forever? Why do you forsake us for so many days?

Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?

21 Restore us to yourself, Yahweh, and we will be restored. Renew our days as they were long ago—

Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.

22 unless you have utterly rejected us and you are angry with us beyond measure.

Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.