Job 9
1 Then Job answered and said,
Job svarade och sade:
2 “I truly know that this is so. But how can a person be in the right with God?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 If he wants to argue with God, he cannot answer him once in a thousand times.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 God is wise in heart and mighty in strength; who has ever hardened himself against him and succeeded?—
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 he who removes the mountains without warning anyone when he overturns them in his anger—
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 he who shakes the earth out of its place and sets its supports trembling.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 It is the same God who tells the sun not to rise, and it does not, and who covers up the stars,
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 who by himself stretches out the heavens and tramples down the waves of the sea,
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 who makes the Bear, Orion, the Pleiades, and the constellations of the south.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 He does great and unsearchable things, and wonderful things that cannot be counted.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 See, he goes by me, and I do not see him; he passes on also, but I do not perceive him.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 If he takes something away, who can stop him? Who can say to him, 'What are you doing?'
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 God will not withdraw his anger; the helpers of Rahab bow beneath him.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 How much less could I answer him, could I choose words to reason with him?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Even if I were righteous, I could not answer him; I could only plead for mercy with my judge.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Even if I called and he answered me, I would not believe that he was listening to my voice.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 For he breaks me with a tempest and multiplies my wounds without cause.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 He does not allow me to regain my breath; but he fills me with bitterness.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 If it is a matter of strength, behold, he is mighty! If it is a matter of justice, who can summon him?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Though I am in the right, my own mouth would condemn me; and though I am blameless, my words would prove me to be guilty.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 I am blameless, but I do not care any more about myself; I despise my own life.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 It makes no difference, which is why I say that he destroys blameless people and wicked people together.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 When a whip suddenly kills, he mocks the despair of the innocent.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 The earth is given into the hand of wicked people; God covers the faces of its judges. If it is not he who does it, then who is it?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 My days are swifter than a running messenger; my days flee away; they see no good anywhere.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 They are as fast as papyrus reed boats, and as fast as the eagle that swoops down on its victim.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 If I said that I would forget about my complaints, that I would take off my sad face and be happy,
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 I would be afraid of all my sorrows because I know that you will not consider me innocent.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 I will be condemned; why, then, should I try in vain?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 If I washed myself with snow water and made my hands ever so clean,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 God would plunge me in a ditch, and my own clothes would be disgusted with me.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 For God is not a man, as I am, that I could answer him, that we could come together in court.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 There is no judge between us who might lay his hand upon us both.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 There is no other judge who could take God's rod off me, who could keep his terror from frightening me.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Then would I speak up and not fear him. But as things are now, I cannot do that.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
