Job 41
1 Can you draw out Leviathan with a fishhook? Or tie up his jaws with a cord?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Can you put a rope into his nose, or pierce his jaw through with a hook?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Will he make many pleas to you? Will he speak soft words to you?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Will he make a covenant with you, that you should take him for a servant forever?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Will you play with him as you would with a bird? Will you tie him up for your servant girls?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Will the groups of fishermen bargain for him? Will they divide him up to trade among the merchants?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Can you fill his hide with harpoons or his head with fishing spears?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Put your hand on him just once, and you will remember the battle and do it no more.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 See, the hope of anyone who does that is a lie; will not anyone be thrown down to the ground just by the sight of him?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 None is so fierce that he dare stir Leviathan up; who, then, is he who can stand before me?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Who has first given anything to me in order that I should repay him? Whatever is under the whole sky is mine.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 I will not keep silent concerning Leviathan's legs, nor about the matter of his strength, nor about his graceful form.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Who can strip off his outer covering? Who can penetrate his double armor?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Who can open the doors of his face— ringed with his teeth, which are a terror?
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 his back is made up of rows of shields, tight together as with a close seal.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 One is so near to another that no air can come between them.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 They are joined to each other; they stick together, so that they cannot be pulled apart.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Light flashes out from his snorting; his eyes are like the eyelids of the morning dawn.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Out of his mouth go burning torches, sparks of fire leap out.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Out of his nostrils goes smoke like a boiling pot on a fire that has been fanned to be very hot.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 His breath kindles coals into flame; fires go out from his mouth.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 In his neck is strength, and terror dances in front of him.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 The folds of his flesh are joined together; they are firm on him; they cannot be moved.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 His heart is as hard as a stone— indeed, as hard as a lower millstone.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 When he raises himself up, even the gods become afraid; because of fear, they draw back.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 If a sword strikes him, it does nothing— and neither does a spear, an arrow, or any other pointed weapon.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 He thinks of iron as if it were straw, and of bronze as if it were rotten wood.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 An arrow cannot make him flee; to him sling stones become chaff.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Clubs are regarded as straw; he laughs at the whirring flight of a spear.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 His lower parts are like sharp pieces of broken pottery; he leaves a spreading trail in the mud as if he were a threshing sledge.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 He makes the deep to foam up like a pot of boiling water; he makes the sea like a pot of ointment.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 He makes a shining wake behind him; one would think the deep had gray hair.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 On earth there is no equal to him, who has been made to live without fear.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 He sees everything that is proud; he is king over all the sons of pride.”
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
