Matthew 18
1 In that hour the disciples came to Jesus and said, “Who is greater in the kingdom of heaven?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 So Jesus called over a little child, placed him among them,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 and said, “Truly I say to you, unless you change and become like little children, you will certainly not enter the kingdom of heaven.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Therefore whoever humbles himself like this little child is greater in the kingdom of heaven.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And whoever receives one little child such as this in my name receives me,
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 but if anyone causes one of these little ones who believe in me to stumble, it would be better for him to have a heavy millstone hung around his neck and to be drowned in the depth of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 “Woe to the world because of stumbling blocks! It is necessary that stumbling blocks come, yet woe to that man through whom the stumbling block comes!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 If yoʋr hand or yoʋr foot causes yoʋ to stumble, cut them off and throw them away from yoʋ. It is better for yoʋ to enter life lame or crippled than to have two hands or two feet and be thrown into the eternal fire. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if yoʋr eye causes yoʋ to stumble, pluck it out and throw it away from yoʋ. It is better for yoʋ to enter life with one eye than to have two eyes and be thrown into the fires of hell. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 “Be careful not to despise one of these little ones, for I tell you that their angels in heaven continually see the face of my Father in heaven.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 For the Son of Man came to save the lost.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What do you think? If a man has a hundred sheep, and one of them goes astray, does he not leave the other ninety-nine and go seek on the mountains the one that has gone astray?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he happens to find it, truly I say to you, he rejoices more over it than over the ninety-nine that have not gone astray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 In the same way, it is not the will of your Father in heaven that one of these little ones should perish.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 “If yoʋr brother sins against yoʋ, go show him his fault between yoʋ and him alone. If he listens to yoʋ, yoʋ have gained yoʋr brother.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But if he does not listen, take one or two others with yoʋ, so that every matter may be established by the mouth of two or three witnesses.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 If he refuses to listen to them, tell it to the church. And if he refuses to listen even to the church, treat him as you would a pagan or a tax collector.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Truly I say to you, whatever you bind on earth will be bound in heaven, and whatever you loose on earth will be loosed in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Again, truly I say to you, if two of you agree on earth about anything you ask, it will be done for you by my Father in heaven.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For where two or three are gathered together in my name, I am there among them.”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Peter came to Jesus and said, “Lord, how many times must I forgive my brother when he sins against me? Up to seven times?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesus said to him, “Not, I tell yoʋ, up to seven times, but up to seventy times seven.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 “For this reason the kingdom of heaven may be compared to a king who wished to settle accounts with his servants.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 As he began to settle accounts, one servant who had a debt of ten thousand talents was brought to him.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 But since he did not have anything with which to repay the debt, his master commanded him to be sold along with his wife, his children, and all that he had, so that the debt could be repaid.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 So the servant fell down and bowed before him, saying, ‘Master, be patient with me, and I will repay yoʋ all that I owe.’
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 Moved with compassion, the master of that servant released him and forgave him the debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But that servant went out and found one of his fellow servants who owed him a hundred denarii. He grabbed him and began to choke him, saying, ‘Repay me what yoʋ owe.’
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 So his fellow servant fell down at his feet and begged him, ‘Be patient with me, and I will repay yoʋ.’
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 But he was not willing to do so. Instead, he went and threw him into prison until he should repay what was owed.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 When his fellow servants saw what had taken place, they were greatly distressed and went and reported to their master all that had happened.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then the master summoned the servant and said to him, ‘Yoʋ evil servant! I forgave yoʋ all that debt because yoʋ begged me to do so.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Should yoʋ not also have had mercy on yoʋr fellow servant, even as I had mercy on yoʋ?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 And in anger his master handed him over to the jailers to be tortured until he should repay all that was owed him.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 My heavenly Father will also do the same to you if each one of you, from your hearts, does not forgive his brother for his trespasses.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
