Matthew 18
1 IN that hour the disciples came near to Jeshu, saying, Who is greatest in the kingdom of heaven?
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 And Jeshu called a child, and made him stand in the midst of them,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 and said, Amen I say to you, unless you be converted and become as children, you shall not enter the kingdom of heaven.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Whosoever therefore humbleth himself as this child, he shall be greatest in the kingdom of heaven.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And whosoever shall receive as like this child in my name, he receiveth me.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 And every one that shall offend one of these little ones who believe in me, to him it had been better that the mill-stone of an ass were hung to his neck, and himself plunged into the depths of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Woe to the world from causes of offence! for it is unavoidable that causes of offence will come;
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 but woe to the man by whom the causes of offence shall come! If, then, thine hand or thy foot shall be a cause of offence to thee, cut it off, and cast it from thee; for it is good for thee that thou enter into life lame or mutilated; and not that, having two hands or two feet, thou fall into the fire of eternity. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if thine eye be a cause of offence to thee, dig it out, and cast it from thee; good (it is) for thee that with one eye thou enter into life; and not that, having two eyes, thou fall into the gihâna of fire. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 See that you contemn not one of these little ones: for I say unto you that their angels in all time are beholding the face of my Father who is in heaven.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 For the Son of man is come to save that which had perished.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 How doth it appear to you? if a man have an hundred sheep, and one of them shall wander from them, doth he not leave the ninety and nine on the mountain, and, going, seek that which had wandered?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he shall find it, assuredly I tell you that he rejoiceth in it more than (in) the ninety and nine which wandered not.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 So it is not good before your Father who is in heaven, that one of these little ones should perish.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 NOW if thy brother offend against thee, go, and argue (the matter) between thyself and him alone; and if he hear thee, thou hast gained thy brother.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But if he hear thee not, take with thee one or two, that upon the mouth of two or three witnesses may be established every word.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 And if, also, he will not hear them, tell the church; but if he will neither hear the church, let him be to thee as a publican and as a heathen.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 And, Amen I say unto you, that whatsoever you shall bind on earth shall be bound in heaven; and whatsoever you shall loose on earth shall be loosed in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Again I say to you, that if two of you shall consent on earth concerning every thing that they shall ask, it shall be done for them by my Father who is in heaven.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For where two or three are assembled in my name, there am I in the midst of them.
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Kipha came near to him, and said to him, My Lord, how many times, if my brother offend me, shall I forgive him; until seven times?
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jeshu said to him, I say not to thee, Until seven, but, Until seventy times seven and seven.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 THEREFORE is the kingdom of the heavens likened to a royal person who would take the account from his servants.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 And when he began to receive, they brought to him one who owed a myriad talents.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 And when he had nothing to pay, his lord commanded that they should sell (both) himself, his wife, and his children, and all that he had, and to pay.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 And that servant fell and worshipped him, saying, My lord, be patient of spirit toward me, and all things I (will) pay thee.
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 And the lord of that servant had mercy, and absolved him, and forgave him his debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 Then went forth that servant, and found one of his fellows who owed him a hundred pence; and he seized him, strangling, and saying to him, Give me what thou owest to me.
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 His fellow-servant fell at his feet, beseeching him, and saying, Be patient of spirit towards me, and I (will) pay thee.
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 But he would not, but went and threw him into the house of the chained until he should have rendered him what he owed him.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 When their fellow-servants saw what was done, they were greatly grieved, and went and declared to their lord all that was done.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then his lord summoned him and said to him, Evil servant! all that debt did I forgive thee, because thou didst entreat me.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Oughtest thou not to have been as gracious to thy fellow-servant as I was gracious unto thee?
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 And his lord was indignant, and delivered him to the tormentors, until he should have paid all whatsoever he owed to him.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 Thus will your heavenly Father deal with you unless you forgive each his brother from your heart his trespasses.
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
