Matthew 18

1 In that [very] hour came the disciples to Jesus saying; Who then [the] greatest is in the kingdom of the heavens?

I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?

2 And having called to [Him] (Jesus *k) a child He set it in midst of them

Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;

3 and said; Amen I say to you; only unless you may turn and may become as the little children, certainly not shall you enter into the kingdom of the heavens.

Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.

4 Whoever therefore (will humble *N+kO) himself as little child this, he is the greater in the kingdom of the heavens.

Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;

5 And who[ever] (if *NK+o) shall receive one little child (such *N+kO) in the name of Me, Me myself receives.

Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.

6 Who[ever] then maybe may cause to stumble one of the little ones of these who are believing in Me myself, it is better for him that may be hung a millstone heavy (around *N+k+o) the neck of him, and he may be sunk in the depth of the sea.

Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.

7 Woe to the world because of the causes of sin; Necessary [are] for (is *ko) to come the stumbling blocks, but woe to the man (that [one] *k) through whom the offense comes!

Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.

8 If now the hand of you or the foot of you causes to sin you, do cut off (it *N+KO) and do cast [it] from you; better for you it is to enter into life crippled or lame than two hands or two feet having to be cast into the fire eternal. (aiōnios g166)

Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)

9 And if the eye of you causes to sin you, do gouge out it and do cast [it] from you; better for you it is one-eyed into life to enter than two eyes having to be cast into the hell of the fire. (Geenna g1067)

Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)

10 do see [that] not may you despise one of the little ones of these; I say for to you that the angels of them in [the] heavens through all [times] behold the face of the Father of mine who [is] in [the] heavens.

Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.

11 (came *KO) (for son of man to save those already perishing. *K)

Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.

12 What you do think? If may happen a certain man [has] a hundred sheep and shall have gone astray one of them, surely (he will leave *N+kO) the ninety nine on the mountains, (and *no) having gone will seek the [one] going astray?

Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?

13 And if he may happen to find it, Amen I say to you that he rejoices over it more than over the ninety nine which not gone astray.

Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.

14 Thus not it is [the] will of the Father (of you *NK+O) who [is] in [the] heavens that may perish (one *N+kO) of the little ones of these.

Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.

15 If now shall sin against you the brother of you, do go (and *k) do reprove him between you and him alone. If you he shall hear, you have gained the brother of you.

Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;

16 only however unless he shall hear, do take with you more one or two that upon [the] testimony of two witnesses or of three may be strengthened every declaration.

Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.

17 If now he shall fail to listen to them, do tell [it] to the church. If now also to the church he shall fail to listen, he should be to you as the pagan and the tax collector.

Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.

18 Amen I say to you; as much as (if *NK+o) you shall bind on the earth, will have been bound in heaven; and as much as if you shall loose on the earth, will have been loosed in heaven.

Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.

19 Again (Amen *NO) I say to you that if two shall agree (of *no) you on the earth concerning any matter that if they shall ask, it will be done for them by the Father of Mine who [is] in [the] heavens.

Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.

20 Where for are two or three assembled unto My name, there am I in [the] midst of them.

Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.

21 Then having come Peter said to Him; Lord, how often will sin against me myself the brother of mine and I will forgive him? Up to seven times?

Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?

22 Says to him Jesus; Not I say to you up to seven times but up to seventy times seven!

Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.

23 Because of this has become like the kingdom of the heavens to a man a king who desired to settle accounts with the servants of him.

Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.

24 When was beginning then he to settle (was brought to *NK+o) to him one a debtor of ten thousand talents.

Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;

25 [When] not is having [anything] now he to pay he commanded him the master (of him *k) to be sold and the wife (of him *ko) and the children and all as much as (he has *N+kO) and payment to be made.

Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.

26 Having fallen down therefore the servant was bowing on his knees to him saying; (lord *ko) do have patience with (me myself, *NK+o) and all I will pay to you.

Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

27 Having been moved with compassion now the master of the servant, that [one] released him and the debt forgave him.

Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.

28 Having gone out however the servant same found one of the fellow servants of him who was owing to him a hundred denarii, and having seized him he was throttling [him] saying; do pay (to me *k) (if *N+kO) any you owe.’

Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.

29 Having fallen down therefore the fellow servant of him (into the feet of him *K) was begging him saying; do have patience with (me myself, *NK+o) and (all things *K) I will pay you.

Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

30 But not he was willing, but having gone he cast him into prison until (what of him *ko) he may pay that which is being owed.

Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.

31 Having seen (therefore *N+kO) the fellow servants of him the [things] having taken place they were grieved deeply, and having gone they narrated to the master (of themselves *N+kO) all that having taken place.

Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.

32 Then having called to him the master of him says to him; Servant evil, all the debt, that [one] I forgave you because you begged me.

Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;

33 Surely it was necessary also you to have pitied the fellow servant of you as also I myself also I myself you pitied?

Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?

34 And having been angry the master of him delivered him to the jailers until that he may pay all which is being owed (to him. *ko)

Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.

35 Thus also the Father of Mine (heavenly *N+kO) will do to you only unless you may forgive each the brother of him from the heart of you (the trespasses of them. *K)

Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.