Psalms 41

1 To the Chief Musician. A Melody of David. How happy is he that is attentive to the poor, In the day of calamity, will Yahweh deliver him:

En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

2 Yahweh, will preserve him and keep him alive, And he shall be pronounced happy in the land, Do not then give him up at the desire of his enemies!

Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

3 Yahweh, will sustain him upon the bed of sickness, All his couch, hast thou transformed in his disease.

Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

4 I, said—O Yahweh, show me favour, heal thou my soul, for I have sinned against thee:

Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

5 Mine enemies, speak ill of me, When will he die, and his name perish?

Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

6 And, if he have come to see me, Falsehood, doth he speak, His own heart, gathereth iniquity to itself, he goeth forth, abroad he telleth it.

De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

7 Together—against me, do all who hate me whisper among themselves, Against me, devise they hurt for me.

Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

8 An infliction of the Abandoned One hath been fixed upon him, and, now that he hath lien down, he will not again rise.

De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

9 Even the man whom I used to salute, in whom I put confidence, who used to eat my bread, —hath magnified his heel against me!

Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

10 But, thou, O Yahweh, show me favour and raise me up, That I may repay them.

Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

11 Hereby, do I know that thou delightest in me, In that mine enemy shall not raise a shout over me.

Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

12 But, as for me, In my blamelessness, hast thou held me fast, And hast caused me to stand before thee unto times age-abiding.

Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

13 Blessed be Yahweh, the God of Israel, From the age that is past, even unto the age yet to come: Amen and Amen!

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.