Psalms 102
1 A Prayer for the Humbled One when he is about to faint, and, before Yahweh, poureth out his grief. O Yahweh, hear thou my prayer, and let, my cry for help, unto thee, enter in.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Do not hide thy face from me, In the day when I am in distress, —Bend down unto me thine ear, In the day when I call, speedily answer me.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For, consumed in smoke, are my days, And, my bones, like a burning mass, are scorched through;
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Smitten like herbage, so is my heart dried up, For I have forgotten to eat my food.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 At the noise of my groaning, my bone, hath cleaved, to my flesh:
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 I am like the pelican of the desert, I have become as an owl among ruins.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I have watched and am become, Like a bird sitting alone upon a housetop.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 All the day, have mine enemies, reproached me, And, they who are mad against me, by me, have sworn.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 For, ashes—like bread, have I eaten, And, my drink—with my tears, have I mingled;
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 Because of thine indignation and thy wrath, For thou hast lifted me up, and cast me down.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My days, are like a shadow extended, And, I, as green herbage, do wither.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 But, thou, O Yahweh, age-abidingly wilt remain, And the memorial of thee, to generation after generation.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Thou, wilt arise, wilt have compassion upon Zion, Surely it is time to favour her, Surely the time appointed, hath come;
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 Seeing that thy servants, take pleasure, in her stones, And, her dust, they favour:
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 That the nations may revere thy Name, O Yahweh, And all the kings of the earth, thy glory.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 When Yahweh, hath built up, Zion, Hath appeared in his glory;
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Hath turned towards the prayer of the destitute, And not despised their prayer,
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 This, shall be written, for a later generation, And, a people to be created, will give praise unto Yah: —
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 That he looked down, out of his holy height, Yahweh, from the heavens unto the earth, directed his gaze; —
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 To hear the groaning of the prisoner, To set free, them who were appointed to death.
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 To the end the Name of Yahweh, might be celebrated in Zion, And his praise in Jerusalem:
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 When the peoples, gather themselves together, And the kingdoms, to serve Yahweh.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 He hath prostrated, in the way, my strength, —He hath shortened my days.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 I said, O my GOD, do not remove me in the midst of my days, Throughout the generation of generations, are thy years;
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Of old—the earth, thou didst found, And, the work of thy hands, are the heavens;
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They, shall perish, But, thou, wilt abide; And, they all, like a garment, shall fall in pieces, As a vesture, wilt thou change them and they shall vanish;
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 But, thou, art, the same, —And, thy years, shall have no end:
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 The children of thy servants, shall continue, —And, their seed, before thee, be established.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
