Numbers 31
1 Then spake Yahweh unto Moses, saying:
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 Exact thou the avenging of the sons of Israel, from the Midianites, —and, afterwards, shalt thou be withdrawn unto thy kinsfolk.
Hämna Israels barn öfver de Midianiter, att du sedan församkar dig till ditt folk.
3 So Moses spake unto the people saying, Arm ye from among you men, for the war, and let them go against Midian, to render the avenging of Yahweh upon Midian.
Så talade Mose med folket, och sade: Väpner män af eder till härs emot de Midianiter, att de hämnas Herran öfver de Midianiter;
4 A thousand from each tribe, —of all the tribes of Israel, shall ye send forth unto the war.
Utu hvart slägte ett tusend, så att I skicken i hären af alla Israels slägter.
5 And there volunteered out of the thousands of Israel, a thousand of each tribe, —twelve thousand, armed for war.
Och de togo af Israels tusender, ju tusende af hvart slägtet, tolftusende väpnade till härs.
6 And Moses sent them a thousand of each tribe to the war, —them, and Phinehas son of Eleazar the priest, to the war, with the vessels of the sanctuary, and the alarm trumpets, in his hand.
Och Mose skickade dem med Pinehas, Prestens Eleazars son, i här, och de helga tygen, och de klangtrummeter i hans hand.
7 So they made war upon Midian, as Yahweh had commanded Moses, and slew every male:
Och de förde hären emot de Midianiter, såsom Herren hade budit Mose; och slogo ihjäl allt det som mankön var.
8 and the kings of Midian, slew they besides their other slain namely, Evi, and Rekem, and Zur, and Hur, and Reba, five kings of Midian, —Balaam also, son of Beor, slew they with the sword.
Dertill slogo de de Midianiters Konungar, med deras slagna, nämliga Evi, Rekem, Zur, Hur och Reba, de fem Midianiters Konungar; Bileam, Beors son, slogo de ock med svärd.
9 And the sons of Israel took captive the women of Midian and their little ones, —all their cattle also and all their flocks and all their substance, carried they off as a prey;
Och Israels barn togo till fångar de Midianiters qvinnor med deras barn; all deras boskap, alla deras håfvor, och allt deras gods skinnade de;
10 all their cities also in their sites, and all their encampments, burned they up with fire.
Och uppbrände med eld alla deras städer, deras boningar och alla borger;
11 Then took they all the spoil, and all the booty, —both of man and beast;
Och togo allt rof, och allt det till tagandes var, både menniskor och boskap;
12 and brought in unto Moses and unto Eleazar the priest and unto the assembly of the sons of Israel—the captives and the booty, and the spoil unto the camp, —unto the waste plains of Moab, which are by Jordan, near Jericho.
Och hade det till Mose, och till Presten Eleazar, och till menighetena af Israels barn, nämliga de fångar och den tagna boskapen, och det skinnade godset, uti lägret på de Moabiters mark, som ligger vid Jordan emot Jericho.
13 And Moses, and Eleazar the priest and all the princes of the assembly, went forth to meet them, —unto the outside of the camp.
Och Mose och Eleazar Presten, och alle Förstarna för menighetene, gingo emot dem ut för lägret.
14 Then was Moses sore displeased with the officers of the force, —the princes of thousands, and the princes of hundreds who were coming in from the warring host.
Och Mose vardt vred på härens höfvitsmän, som höfvitsmän voro öfver tusende, och öfver hundrade, och kommo utu hären och stridene;
15 And Moses said unto them, —Have ye saved alive every female?
Och sade till dem: Hafven I låtit alla qvinnor lefva?
16 Lo! they, became unto the sons of Israel, by the advice of Balaam, the cause of daring acts of treachery against Yahweh, over the affair of Peor, —and then came the plague against the assembly of Yahweh!
Si, hafva icke de förvändt Israels barn, genom Bileams råd, till att synda emot Herran på Peor; och en plåga öfvergick Herrans menighet?
17 Now, therefore, slay ye every male among the young, —every woman also that hath cohabited with man, slay ye.
Så slår nu ihjäl allt det som mankön är ibland barnen, och alla de qvinnor, som man känt och när legat hafva.
18 But all the young of womankind that have, not cohabited with man, preserve alive for yourselves.
Men all pigobarn, som icke ännu man känt, eller när legat hafva, dem låter för eder lefva.
19 Ye, then, pitch outside the camp, for seven days, —whosoever hath killed a person and whoever hath touched the slain, cleanse yourselves (from sin) on the third day and on the seventh day ye and your captives,
Och ligger utanför lägret i sju dagar, alle som någon slagit, eller den slagen var vederkommit hafven, på det I skolen rena eder på tredje och sjunde dagen; samt med dem som I till fångar gripit hafven.
20 Every garment also, and every article of skin and every thing made of goat’s-hair, and every article of wood, shall ye cleanse (from sin).
Och all kläder, och all tyg af skinn, och allt skinnverk, och all träkäril skolen I skär göra.
21 Then said Eleazar the priest unto the men of the host, who had been to the war: This, is the statute of the law, which Yahweh hath commanded Moses:
Och Presten Eleazar sade till krigsfolket, som i stridene varit hade: Detta är lagen, som Herren hafver budit Mose:
22 Surely the gold and the silver, —the bronze the iron, the tin and the lead,
Guld, silfver, koppar, jern, tenn och bly;
23 whatsoever thing can go into fire, ye shall pass through fire and it shall be clean, only with the water of separation, shall ye cleanse it (from sin). But whatsoever cannot go into fire, ye shall pass through water.
Och allt det som eld lider, skolen I gå låta genom eld, och rena det, att det med stänkevattnena skärt varder; men allt det som icke lider eld, skolen I låta gå genom vatten;
24 And ye shall wash your clothes on the seventh day, and be clean, —and after-wards, shall ye come into the camp.
Och skolen två eder kläder på sjunde dagen, så varden I rene; sedan skolen I komma i lägret.
25 Then spake Yahweh unto Moses, saying:
Och Herren talade med Mose, och sade:
26 Reckon thou up the sum of the booty that was captured, both of man and of beast, —thou and Eleazar the priest, and the ancestral heads of the assembly;
Tag summona af fångarnas rof, både af menniskor och af boskap, du och Eleazar Presten, och de öfverste fäderna i menighetene;
27 and divide the booty into two parts, between them who took upon them the war, who went out in the host, —and all the [rest of the] assembly.
Och gif dem hälftena, som utgingo i hären, och stridt hafva, och andra hälftena menighetene.
28 Then shalt thou levy a tribute unto Yahweh—from the men of war, who went forth in the host, one living thing, out of five hundred, —of the human beings, and of the herd, and of the asses and of the flock:
Och du skall häfoffra Herranom af stridsmännernas del, som i hären voro, ju af femhundrade ena själ, både i menniskor, fä, åsnar och får.
29 out of their half, shall ye take [them], —and thou shall give [them] unto Eleazar the priest as a heave-offering unto Yahweh.
Af deras hälfte skall du taga det, och få det Prestenom Eleazar, till att häfoffra det Herranom.
30 And out of the half allotted to the sons of Israel, shalt thou take one allotted portion out of fifty of the human beings, of the herd, of the asses and of the flock of all the cattle, —and shalt give them unto the Levites, who keep the charge of the habitation of Yahweh.
Men af den hälften, som Israels barn tillkommer, skall du ju af femtio taga ett stycke, både af menniskor, fä, åsnar och får, och af allom fänad, och skall gifva det Leviterna, som taga vara på Herrans tabernakels vakt.
31 And Moses and Eleazar the priest did, —As Yahweh commanded Moses.
Och Mose, och Eleazar Presten, gjorde såsom Herren hade budit Mose.
32 And it came to pass that the booty, over and above the prey which the people of the host had seized, was, —of the flock, six hundred and seventy-five thousand;
Och det öfriga bytet, som krigsfolket röfvat hade, var sexhundradetusend, fem och sjutio tusend får;
33 and, of the herd, seventy-two thousand;
Tu och sjutio tusend nöt;
34 and, of the asses, sixty-one thousand;
Ett och sextio tusend åsnar;
35 and, of the human persons, even of the woman-kind who had not cohabited with man, —all the persons, thirty-two thousand.
Och qvinnfolk, som icke hade känt man eller när legat, tu och tretio tusend själar.
36 And the half, the share of them who had gone forth in the host, was, —the number of the flock—three hundred and thirty-seven thousand and five hundred;
Och den hälften, som dem tillkom, som i stridene varit hade, var i talet trehundradetusend, sju och tretio tusend, och femhundrade får;
37 and so, the tribute unto Yahweh, out of the flock, was—six hundred and seventy-five;
Deraf vordo Herranom sexhundrade fem och sjutio får.
38 and the herd, thirty-six thousand, —and the tribute of them unto Yahweh—seventy-two;
Item sex och tretio tusend nöt; deraf vordo Herranom tu och sjutio.
39 and the asses, thirty thousand and five hundred, —and the tribute of them unto Yahweh, sixty-one;
Item tretiotusend och femhundrade åsnar; deraf vordo Herranom en och sextio.
40 and the human persons, sixteen thousand, —and the tribute of them unto Yahweh, thirty-two persons.
Item menniskors själar, sextontusend själar; deraf vordo Herranom två och tretio.
41 And Moses gave the tribute—the heave-offering of Yahweh, unto Eleazar the priest, —As Yahweh commanded Moses.
Och Mose fick det Herrans häfoffret Prestenom Eleazar, såsom Herren honom budit hade.
42 And, of the half, allotted unto the sons of Israel, —which Moses halved away from the men who had gone out in the host,
Men den andra hälften, som Mose Israels barnom tillbytt hade ifrå krigsmännerna;
43 the half allotted unto the assembly, was—of the flock, three hundred and thirty-seven thousand, and five hundred;
Nämliga den hälften, som menighetene tillkom, var ock trehundradetusend, sju och tretio tusend, femhundrade får;
44 and, of the herd, six and thirty thousand;
Sex och tretio tusend nöt;
45 and, of asses, thirty thousand and five hundred;
Tretiotusend och femhundrade åsnar;
46 and, human persons, sixteen thousand.
Och sextontusend menniskors själar.
47 So then Moses took—out of the half belonging to the sons of Israel the allotted portion one out of fifty, of the human beings and of the beasts, —and gave them unto the Levites, the keepers of the charge of the habitation of Yahweh, As Yahweh commanded Moses.
Och Mose tog af denna hälftene, som Israels barnas var, ju ett stycke af femtio, både af fänaden och af menniskor, och fick det Leviterna, som togo vara på Herrans tabernakels vakt; såsom Herren hade budit Mose.
48 Then came near unto Moses the officers who belonged unto the thousands of the host, —the princes of thousands and the princes of hundreds;
Och de som höfvitsmännerna voro öfver de tusend i krigsfolket, nämliga öfver tusend, och öfver hundrade, gingo fram till Mose;
49 and said unto Moses, Thy servants have reckoned up the sum of the men of war who are in our hand, —and there is not missed from among us, a man!
Och de sade till honom: Dine tjenare hafva tagit summona af krigsfolket, som under våra händer varit hafva, och der fattas icke en.
50 Therefore have we brought near an offering unto Yahweh, what, each man, hath found—articles of gold, ankle chains and bracelets, rings earrings and buckles, —to put a propitiatory-covering over our souls before Yahweh.
Derföre bäre vi Herranom gåfvor, hvad som hvar och en funnit hafver af gyldene tyg, kedjor, armsmide, ringar, örnaringar och spann, att våra själar måga varda försonada för Herranom.
51 So Moses, and Eleazar the priest took the gold of them, —all the wrought articles.
Och Mose med Prestenom Eleazar tog af dem guldet i allahanda tyg.
52 And all the gold of the heave-offering which they offered up unto Yahweh, was—sixteen thousand seven hundred and fifty shekels, —of the princes of thousands, and of the princes of hundreds.
Och allt gulds häfoffer, som de Herranom häfoffrade, var sextontusend, sjuhundrade och femtio siklar, af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade.
53 The men of the host, had taken prey, each man for himself.
Förty krigsfolket hade röfvat hvar och en för sig.
54 So then Moses and Eleazar the priest took the gold of the princes of thousands, and hundreds, —and brought it into the tent of meeting, as a memorial for the sons of Israel before Yahweh.
Och Mose med Prestenom Eleazar tog guldet af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade, och båro det in uti vittnesbördsens tabernakel, Israels barnom till en åminnelse för Herranom.
