Job 34
1 Furthermore Elihu responded, and said: —
Och Elihu svarade, och sade:
2 Hear, ye wise men, my words, and, ye who know, give ear unto me;
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 For, the ear, trieth words, as, the palate, tasteth in eating.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 What is right, let us choose for ourselves, Let us know, among ourselves, what is good;
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 For Job hath said—I am righteous, But, GOD, hath turned away my right;
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 Concerning mine own right, shall I tell a falsehood? Incurable is my disease—not for any transgression.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 What man is like Job? He drinketh in scoffing like water;
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 And is on the way to keep company, with the workers of iniquity, and to walk with lawless men.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 For he hath said, It profiteth not a man, when, his good pleasure, is with God.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Wherefore, ye men of mind, hearken unto me, —Far be it, that, GOD, should be lawless, or, the Almighty, be perverse!
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 For, what any son of earth doeth, he repayeth him, and, according to every man’s course, he causeth him to find.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Nay, verily, GOD, will not condemn unjustly, —nor, the Almighty, pervert justice.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Who set him in charge of the earth? Or who appointed [him] the whole world?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 If he should set against him his heart, His spirit and his inspiration, unto himself he should withdraw.
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 All flesh together, would cease to breathe, and, the earth-born, unto dust, would return.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 If then [thou hast] understanding, hear this, Give thou ear to the teaching of my words: —
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Shall, the very hater of right, control? Or, the just—the mighty one, wilt thou condemn?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Doth one say to a king, Abandoned one! Or, Lawless one! unto nobles?
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 For he hath shewn no respect of persons unto princes, neither hath he recognised the rich rather than the poor? For, the work of his hands, are they all.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 In a moment, they die, even in the middle of the night, —A people are convulsed when they pass away, A mighty one is removed, without hand;
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 For, his eyes, are on the ways of a man, and, all his footsteps, he beholdeth, —
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 No darkness, and no death-shade, where the workers of iniquity may hide.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 For, unto no man, doth he appoint a repetition, —in going unto GOD in judgment;
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 He shattereth mighty ones unsearchably, and setteth up others in their stead:
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Therefore, he observeth their works, —and overturneth [them] in a night, and they are crushed;
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 In the place of lawless men, hath he chastised them, in presence of beholders.
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Forasmuch, as they turned from following him, and, none of his ways, did they teach;
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 Causing to reach him the outcry of the poor, Yea, the outcry of the oppressed, he heareth.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 When, he, giveth quiet, who then shall condemn? And, when he hideth [his] face, who then shall sing of him? whether unto a nation or unto mankind altogether,
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 That impious men may not reign, nor be ensnarers of the people.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 For, unto GOD, hath one [ever] said—I have borne punishment, I will not be perverse;
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 What I see not, do, thou, shew me, If, perverseness, I have wrought, I will do it no more?
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 According to thy mind, must he requite it, that thou hast refused? For, thou, must choose, and not, I, What then thou knowest, speak!
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 The men of mind, will say to me, yea any wise man hearkening unto me: —
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 Job, without knowledge, doth speak, and, his words, are not with discretion.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Would that Job might be tested to the uttermost, for replying with the men of iniquity:
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 For he addeth—unto his sin—rebellion, In our midst, he clappeth his hands, and multiplieth his sayings against GOD.
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
