Isaiah 3

1 For lo! the Lord, Yahweh of hosts, removing from Jerusalem and from Judah, The stay and staff, —The whole stay of bread, And the whole stay of water:

Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;

2 Man of might and man of war, —Judge and prophet And diviner and elder;

Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;

3 Captain of fifty, and favourite; And counsellor and skilled artificer, And master of magical formulas;

Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;

4 And I will appoint boys to be their princes, —And, petulant children, shall rule over them,

Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.

5 And the people will, tyrannise, Every man over his fellow-man, And every man over his friend, —And they will rage The boy against, the elder, And the despised, against, the honourable,

Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.

6 When a man shall lay hold, on his brother of the house of his father, [saying] —Clothing, hast thou, Become thou our, ruler, This downfall, be under thy hand,

Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.

7 He will swear, in that day, saying—I will take no control, When in mine own house, is neither food nor clothing, —Ye must not set me for a ruler of people!

Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.

8 For stumbled hath Jerusalem, and, Judah, hath fallen, —Because, their tongue and their doings, are against Yahweh, Provoking his glorious presence,

Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.

9 The show of their face, hath answered against them, And their sin—like Sodom, have they told, they have not concealed it. Alas for their souls! For they have requited to themselves, calamity.

De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.

10 Say ye to the righteous It is well! For the fruit of their doings, shall they eat:

Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.

11 Alas! for the lawless, it is ill, For what his own hand hath matured, shall be done to him.

Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.

12 My people! children, are their tyrants, And, women, rule over them, —My people! they who should lead thee forward, are causing thee to stray, Thy pathways, have they destroyed,

Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.

13 Yahweh hath taken his station to plead, —And is standing to judge peoples:

Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.

14 Yahweh, into judgment, will enter, With the elders of his people And their princes, —But ye, have consumed the vineyard, That which hath been robbed from the oppressed, is in your houses.

Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.

15 What right have ye to crush my people, And the faces of the oppressed, to grind? Demandeth My Lord Yahweh of hosts—And Yahweh saith—

Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?

16 Because haughty are the daughters of Zion, And they walk with neck thrown back, and wanton eyes, —Tripping along as they go, And with their feet, making, a tinkling sound,

Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;

17 Therefore will My Lord, smite with leprosy the crown of hair of the daughters of Zion, —And, as for Yahweh, their shame, will he lay bare!

Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.

18 In that day, will My Lord remove the finery—of the anklets, and the little suns and the little moons;

På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,

19 the pendants and the bracelets and the veils;

Kedjor, armspänne, hufvor,

20 the chaplets and the armlets and the girdles, and the scent-cases, and the amulets;

Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,

21 the rings and the nose-jewels;

Ringar, ännespann,

22 the robes, and the over-tunics, and the cloaks and the purses;

Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,

23 and the mirrors and the linen wraps, and the tiaras and the cloaks.

Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.

24 And it shall come to pass—That instead of fragrance, a putrid odour, shall be, And instead of a girdle, an encircling rope, And instead of braided hair, baldness, And instead of a festal robe, a girding of sackcloth, Branding instead of beauty:

Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.

25 Thy males, by the sword shall fall, —And, thy mighty men, by the war;

Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.

26 And her gates shall mourn and lament, —And forsaken, on the ground, shall she sit.

Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.