2 Samuel 22
1 And David spake unto Yahweh, the words of this song, in the day when Yahweh had rescued him, out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul;
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 and he said, —Yahweh, was my mountain crag and my stronghold, and my deliverer—mine;
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 My God, was my rock, I sought refuge in him, —My shield, and my horn of salvation, my high tower, and my refuge, My Saviour! from violence, thou didst save me.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 As one worthy to be praised, called I on Yahweh, —And, from my foes, was I saved.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 When the breakers of death had encompassed me, —the torrents of perdition, made me afraid, —
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 In my distress, called I on Yahweh, Yea, unto my God, did I call, —and he hearkened, out of his temple, unto my voice, and, my cry for help, was in his ears!
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Then did the earth shake and quake, the foundations of the heavens, were deeply moved, —yea they did shake, because he was angry,
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 There went up a smoke in his nostrils, and, a fire out of his mouth, devoured, —live coals, were kindled from it:
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Then he stretched out the heavens, and came down, —and, thick gloom, was under his feet;
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Then he rode on a cherub, and flew, —and was seen on the wings of the wind;
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 And made of the darkness around him, pavilions, —gathering of waters, clouds of vapours.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Out of the brightness before him, were kindled live coals of fire;
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Thunder from the heavens, did Yahweh give forth, —yea, the Highest, uttered his voice;
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 And he sent forth arrows, and scattered them, —lightning, and confused them;
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Then appeared the channels of the sea, were uncovered the foundations of the world, —at the rebuke of Yahweh, the blast of the breath of his nostrils;
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 He sent from on high, he took me, —he drew me out of many waters;
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 He rescued me from my foe, in his might, —from them who hated me, because they were too strong for me:
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 They confronted me, in the day of my necessity, —then became Yahweh my stay:
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 And brought out, into a large place, even me, —he delivered me, because he delighted in me:
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Yahweh rewarded me, according to my righteousness—according to the cleanness of my hands, he repaid me:
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 For I had kept the ways of Yahweh, —and not broken away from my God;
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 For, all his regulations, were before me, —and, as for his statutes, I turned not from them.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 So became I blameless towards him, —and kept myself from mine iniquity:
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Yahweh therefore repaid me, according to my righteousness, —according to my pureness before his eyes.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 With the loving, thou didst show thyself loving, —with the blameless hero, thou didst show thyself blameless;
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 With the pure, thou didst show thyself pure, —but, with the perverse, thou didst shew thyself ready to contend:
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 And, a patient people, thou didst save, —but, thine eyes, were on the lofty—thou layedst them low;
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 For, thou, wast my lamp, O Yahweh, —and, Yahweh, enlightened my darkness;
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 For, by thee, I ran through a troop, —by my God, I leapt over a wall.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 As for God, blameless is his way, —the speech of Yahweh, hath been proved, a shield, he is to all who seek refuge in him.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 For who is a GOD, save Yahweh? and who a Rock, save our God?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 GOD, is my fortress of strength, —and shewed to the blameless his way;
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Planting my feet like the hinds’, —yea, on my high places, he caused me to stand;
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Teaching my hands, to war, —so that a bow of bronze was bent by mine arms;
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Thus didst thou grant me, as a shield, thy salvation, —and, thy condescension, made me great.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Thou didst widen my stepping-places, under me, —so that mine ankles faltered not:
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 I pursued my foes, and destroyed them, —and returned not, till they were consumed;
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 So I consumed them, and crushed them, and they rose not again, —thus fell they under my feet:
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Thus didst thou gird me with strength, for the battle, —thou subduedst mine assailants under me:
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 And, as for my foes, thou didst give me their neck, —yea, them who hated me, that I might destroy them:
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 They cried out, but there was none to save, —unto Yahweh, but he answered them not.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Then did I beat them in pieces, like the dust of the earth, —like the clay of the lanes, did I crush them, stamp them down.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Thus didst thou rescue me from the contentions of my people, didst keep me to be the head of nations: —a people whom I had not known, served me;
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 The sons of the foreigner, came cringing unto me, —at the hearing of the ear, they submitted to me, —
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 The sons of the foreigner, were disheartened, and came quaking, out of their fortresses.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Yahweh liveth, and blessed be my rock, —and exalted be the God (of the rock) of my salvation: —
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 The GOD who hath avenged me, and brought down peoples under me;
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 And brought me forth from among my foes, —yea, from mine assailants, hast thou set me on high, from the man of violence, hast thou delivered me.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 For this cause, will I praise thee, O Yahweh, among the nations, —and, to thy name, will I touch the strings: —
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Who hath made great the victories of his King, —and shown lovingkindness to his Anointed One, to David and to his Seed, unto times age-abiding.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
