2 Chronicles 15

1 Now, as for Azariah son of Oded, there came upon him, the spirit of God.

Och uppå Asaria, Obeds son, kom Guds Ande.

2 So he went forth to meet Asa, and said unto him, Hear me, O Asa, and all Judah and Benjamin, —Yahweh, is with you, so long as ye are with him, and, if ye seek him, he will be found of you, but, if ye forsake him, he will forsake you.

Han gick ut emot Asa, och sade till honom: Hörer härtill, Asa, och hele Juda och BenJamin; Herren är med eder, efter I ären med honom; och när I söken honom, låter han sig af eder finna; om I ock öfvergifven honom, så öfvergifver han ock eder.

3 Now, many days, had Israel been, —without the faithful God, and without a teaching priest, and without the law;

Men det skall vara många dagar i Israel, att der skall ingen rätter Gud vara; ingen Prest, som lärer; ingen lag.

4 But they turned, in their distress, unto Yahweh God of Israel, —and sought him, and he was found of them.

Och när de omvända sig i sine nöd till Herran Israels Gud, och söka honom, så skall han låta sig finna.

5 And, in those times, there had been no prosperity, to him that went out nor to him that came in, —for, great consternations, were upon all the inhabitants of the lands;

På den tiden varder icke väl gångandes dem som ut och in gå; förty det varder ett stort buller öfver alla de som bo på jordene.

6 and they were beaten in pieces-nation against nation, and city against city, —for, God, discomfited them with all manner of distress.

Ty det ena folket skall slå det andra, och en stad den andra; förty Gud skall förskräcka dem med allahanda ångest.

7 Ye, therefore, be strong, and let not your hands be slack, —for there is a reward for your work!

Men I varer tröste, och drager icke edra händer ifrå; ty edart verk hafver sin lön.

8 And, when Asa heard these words and the prophecy of Oded the prophet, he strengthened himself, and put away the abominations out of all the land of Judah and Benjamin, and out of the cities which he had captured out of the hill country of Ephraim, —and renewed the altar of Yahweh, that was before the porch of Yahweh.

Då Asa hörde dessa orden, och Obeds den Prophetens Prophetia, vardt han tröst, och kastade bort de styggelser utu hela Juda land och BenJamin, och utu städerna, som han vunnit hade på Ephraims berg, och förnyade Herrans altare, som för Herrans förhus stod;

9 And he gathered together all Judah and Benjamin, and the sojourners with them, out of Ephraim and out of Manasseh, and out of Simeon, —for they fell unto him out of Israel, in great numbers, because they saw that, Yahweh his God, was with him.

Och församlade hela Juda och BenJamin, och främlingarna när dem utaf Ephraim, Manasse och Simeon; förty till honom föllo månge af Israel, som de sågo att Herren hans Gud med honom var.

10 So they gathered themselves together unto Jerusalem, in the third month of the fifteenth year of the reign of Asa.

Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månadenom, i femtonde årena Asa rikes;

11 And they sacrificed unto Yahweh, on that day, out of the spoil they had brought in, —oxen, seven hundred, and sheep, seven thousand.

Och offrade på den dagen Herranom utaf rofvet, som de hemtat hade, sjuhundrad nöt, och sjutusend får.

12 And they entered into a covenant, to seek Yahweh, God of their fathers, —with all their heart, and with all their soul;

Och de trädde uti förbundet, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, af allt hjerta, och af allo själ;

13 and, whosoever would not seek unto Yahweh God of Israel, should be put to death, —whether small or great, whether man or woman.

Och hvilken som icke sökte Herran Israels Gud, han skulle dö, både liten och stor, både man och qvinna.

14 So they bound themselves by oath unto Yahweh, with a loud voice, and with shouting, —and with trumpets and with horns.

Och de svoro Herranom med höga röst, med rop, med trummeter och basuner.

15 And all Judah rejoiced over the oath, for, with all their heart, had they sworn, and, with all their good will, had they sought him, and he was found of them, —and Yahweh gave them rest round about.

Och hele Juda fröjdade sig öfver eden; ty de hade svorit af allt hjerta, och de sökte honom af allom vilja, och han lät sig af dem finna; och Herren gaf dem ro allt omkring.

16 Moreover also, as touching Maacah mother of Asa the king, he removed her from being queen, because she had made, unto the Sacred Stem, a monstrous thing, —so Asa cut down her monstrous thing, and reduced it to dust, and burnt it up, in the Kidron ravine.

Ock satte Konung Asa sina moder Maacha af ämbetet, för det hon stiktat hade uti Miplezeths lund; och Asa utrotade hennes Miplezeth, och sönderslog honom, och uppbrände honom vid Kidrons bäck.

17 But, the high places, were not taken away out of Israel, —only, the heart of Asa, was perfect, all his days.

Men höjderna vordo icke bortlagda utur Israel; dock var Asa hjerta rättsinnigt, så länge han lefde.

18 And he brought the hallowed things of his father and his own hallowed things, into the house of God, —silver and gold, and utensils.

Och han lät komma in uti Guds hus hvad hans fader helgat hade, och hvad han helgat hade, silfver, guld och käril.

19 And, war, was there none, —until the thirty-fifth year of the reign of Asa.

Och intet örlig var allt intill femte och tretionde året Asa rikes.