Psalms 68

1 For the Chief Musician. A Psalm of David, a Song. Let God arise, let his enemies be scattered; let them also that hate him flee before him.

En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.

2 As smoke is driven away, so drive them away: as wax melteth before the fire, so let the wicked perish at the presence of God.

Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.

3 But let the righteous be glad; let them exult before God: yea, let them rejoice with gladness.

Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.

4 Sing unto God, sing praises to his name: cast up a highway for him that rideth through the deserts; his name is JAH; and exult ye before him.

Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.

5 A father of the fatherless, and a judge of the widows, is God in his holy habitation.

Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;

6 God setteth the solitary in families: he bringeth out the prisoners into prosperity: but the rebellious dwell in a parched land.

En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.

7 O God, when thou wentest forth before thy people, when thou didst march through the wilderness; (Selah)

Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)

8 The earth trembled, the heavens also dropped at the presence of God: [even] yon Sinai [trembled] at the presence of God, the God of Israel.

Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.

9 Thou, O God, didst send a plentiful rain, thou didst confirm thine inheritance, when it was weary.

Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;

10 Thy congregation dwelt therein: thou, O God, didst prepare of thy goodness for the poor.

Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.

11 The Lord giveth the word: the women that publish the tidings are a great host.

Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.

12 Kings of armies flee, they flee: and she that tarrieth at home divideth the spoil.

Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.

13 Will ye lie among the sheepfolds, [as] the wings of a dove covered with silver, and her pinions with yellow gold?

När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.

14 When the Almighty scattered kings therein, [it was as when] it snoweth in Zalmon.

När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.

15 A mountain of God is the mountain of Bashan; an high mountain is the mountain of Bashan.

Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.

16 Why look ye askance, ye high mountains, at the mountain which God hath desired for his abode? yea, the LORD will dwell [in it] for ever.

Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.

17 The chariots of God are twenty thousand, even thousands upon thousands: the Lord is among them, [as in] Sinai, in the sanctuary.

Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.

18 Thou hast ascended on high, thou hast led [thy] captivity captive; thou hast received gifts among men, yea, [among] the rebellious also, that the LORD God might dwell [with them].

Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.

19 Blessed be the Lord, who daily beareth our burden, even the God who is our salvation. (Selah)

Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)

20 God is unto us a God of deliverances; and unto JEHOVAH the Lord belong the issues from death.

Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.

21 But God shall smite through the head of his enemies, the hairy scalp of such an one as goeth on still in his guiltiness.

Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.

22 The Lord said, I will bring again from Bashan, I will bring [them] again from the depths of the sea:

Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.

23 That thou mayest dip thy foot in blood, that the tongue of thy dogs may have its portion from [thine] enemies.

Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.

24 They have seen thy goings, O God, even the goings of my God, my King, into the sanctuary.

Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.

25 The singers went before, the minstrels followed after, in the midst of the damsels playing with timbrels.

De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.

26 Bless ye God in the congregations, even the Lord, [ye that are] of the fountain of Israel.

Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.

27 There is little Benjamin their ruler, the princes of Judah [and] their council, the princes of Zebulun, the princes of Naphtali.

Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.

28 Thy God hath commanded thy strength: strengthen, O God, that which thou hast wrought for us.

Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.

29 Because of thy temple at Jerusalem kings shall bring presents unto thee.

För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.

30 Rebuke the wild beast of the reeds, the multitude of the bulls, with the calves of the peoples, trampling under foot the pieces of silver; he hath scattered the peoples that delight in war.

Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.

31 Princes shall come out of Egypt; Ethiopia shall haste to stretch out her hands unto God.

De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.

32 Sing unto God, ye kingdoms of the earth; O sing praises unto the Lord; (Selah)

I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)

33 To him that rideth upon the heavens of heavens, which are of old; lo, he uttereth his voice, [and that] a mighty voice.

Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.

34 Ascribe ye strength unto God: his excellency is over Israel, and his strength is in the skies.

Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.

35 O God, [thou art] terrible out of thy holy places: the God of Israel, he giveth strength and power unto [his] people. Blessed be God.

Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.