Matthew 18
1 On the same occasion the disciples came to Jesus, and asked him, “Who is really the greatest in the kingdom of heaven?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 Jesus called a little child to him, and placed it in the middle of them, and then said,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 “I tell you, unless you change and become like little children, you will not enter the kingdom of heaven at all.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Therefore, anyone who will humble themselves like this child – that person will be the greatest in the kingdom of heaven.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And anyone who, for the sake of my name, welcomes even one little child like this, is welcoming me.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 But, if anyone puts temptation in the way of one of these little ones who believe in me, it would be best for them to be sunk in the depths of the sea with a great millstone hung around their neck.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Alas for the world because of such temptations! There cannot but be temptations but sorrow awaits the person who does the tempting!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 “If your hand or your foot causes you to sin, cut it off, and throw it away. It would be better for you to enter life maimed or lame, than to have both hands, or both feet, and be thrown into the fire that never goes out. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 If your eye causes you to sin, take it out, and throw it away. It would be better for you to enter the life with only one eye, than to have both eyes and be thrown into the fires of Gehenna. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 Beware of despising one of these little ones, for in heaven, I tell you, their angels always see the face of my Father who is in heaven.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 “What think you? If a person owns a hundred sheep, and one of them strays, will the person not leave the ninety-nine on the hills, and go and search for the one that is straying?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And, if they succeed in finding it, I tell you that they rejoice more over that one sheep than over the ninety-nine which did not stray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 So, too, it is the will of my Father who is in heaven that not one of these little ones should be lost.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 “If your brother or sister does wrong, go to them and convince them of their fault when you are both alone. If they listen to you, you have won them over.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But, if they do not listen to you, take with you one or two others, so that on the evidence of two or three witnesses, every word may be put beyond dispute.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 If they refuse to listen to them, speak to the church; and, if they also refuse to listen to the church, treat him as you would a Gentile or a tax-gatherer.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 “I tell you, all that you forbid on earth will be held in heaven to be forbidden, and all that you allow on earth will be held in heaven to be allowed.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Again, I tell you that, if but two of you on earth agree as to what they will pray for, whatever it be, it will be granted them by my Father who is in heaven.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For where two or three have come together in my name, I am present with them.”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Peter came up, and said to Jesus, “Master, how often am I to forgive someone who wrongs me? As many as seven times?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 But Jesus answered, “Not seven times, but seventy times seven.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Therefore the kingdom of heaven may be compared to a king who wished to settle accounts with his servants.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 When he had begun to do so, one of them was brought to him who owed him ten thousand bags of gold;
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 and, as he could not pay, his master ordered him to be sold towards the payment of the debt, together with his wife, and his children, and everything that he had.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 The servant threw himself down on the ground before him and said ‘Have patience with me, and I will pay you all.’
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 The master was moved with compassion; and he let him go, and forgave him the debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But, on going out, that same servant came upon one of his fellow servants who owed him a hundred silver coins. Seizing him by the throat, he said ‘Pay what you owe me.’
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 His fellow servant threw himself on the ground and begged for mercy. ‘Have patience with me,’ he said, ‘and I will pay you.’
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 But the other would not, but went and put him in prison until he should pay his debt.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 When his fellow servants saw what had happened, they were greatly distressed, and went to their master and laid the whole matter before him.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 So the master sent for the servant, and said to him ‘You wicked servant! When you begged me for mercy, I forgave you the whole of that debt.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Shouldn’t you, also, to have shown mercy to your fellow servant, just as I showed mercy to you?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 Then his master, in anger, handed him over to the jailers, until he should pay the whole of his debt.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 So, also, will my heavenly Father do to you, unless each one of you forgives his brother or sister from your heart.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
