Psalms 94

1 Lord, God of vengeance, God of vengeance, shine forth.

Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.

2 Rise up, judge of the earth, pay back the proud what they deserve.

Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.

3 Lord, how long shall the wicked, how long shall the wicked exult,

Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;

4 with their blustering arrogant words, their braggart and wicked speech,

Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?

5 crushing your people, Lord, and afflicting your heritage,

Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.

6 murdering widows and strangers, slaying the fatherless?

Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;

7 They think that the Lord does not see, nor the God of Jacob regard it.

Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.

8 Take heed, you dullest of people; when will you be wise, you fools?

Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?

9 Is he deaf, who shaped the ear? Is he blind, who fashioned the eye?

Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?

10 Can he who trains nations not punish them he who teaches knowledge to people?

Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.

11 The Lord knows the thoughts of people, that only a breath are they.

Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.

12 Happy are those whom you chasten, and teach out of your law,

Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;

13 keeping them calm in the day of misfortune, till a pit be dug for the wicked.

Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.

14 For the Lord will not leave his people, he will not forsake his inheritance.

Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.

15 For the righteous shall come to their rights, and all true-hearted people shall follow them.

Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.

16 Who will rise up for me against those who do evil? Who will stand up for me against workers of wrong?

Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?

17 Were it not for the help of the Lord, I would soon have gone to the silent grave.

Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.

18 When I thought that my foot was slipping, your kindness, Lord, held me up.

Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.

19 When with cares my heart was crowded, your comforts make me glad.

Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.

20 Can corrupt justice be your ally, framing mischief by statute?

Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.

21 They assail the life of the righteous, and innocent blood condemn.

De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.

22 But the Lord is my sure retreat, my God is the rock of my refuge.

Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.

23 He will bring back their sin upon them, for their wickedness he will destroy them; the Lord our God will destroy them.

Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.