Psalms 17
1 A prayer of David. Listen, O Lord, to my innocence; attend to my piercing cry. Give heed to my prayer out of lips unfeigned.
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Let my vindication come from you, your eyes see the truth.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 When you test my heart when you visit at night, and assay me like silver – you can find no evil. I am determined that my mouth should not lie.
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 I gave earnest heed to the words of your lips.
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 My steps have held fast to the paths of your precepts and in your tracks have my feet never stumbled.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 So I call you, O God, with assurance of answer; bend down your ear to me, hear what I say.
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Show your marvellous love, you who save from enemies those who take refuge at your right hand.
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Keep me as the apple of the eye, hide me in the shelter of your wings.
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 From wicked people who do me violence, from deadly foes who crowd around me.
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 They have closed their hearts to pity, the words of their mouths are haughty.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 Now they dog us at every step, keenly watching, to hurl us to the ground,
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 like a lion, longing to tear, like a young lion, lurking in secret.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Arise, Lord, face them and fell them. By your sword set me free from the wicked,
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 by your hand, O Lord, from those – whose portion of life is but of this world. But let your treasured ones have food in plenty may their children be full and their children satisfied.
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 In my innocence I will see your face, awake I am filled with a vision of you.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
