Psalms 10
1 Why do you stand, Lord, so far away, hiding yourself in times of trouble?
Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
2 The wicked, in their pride, are pursuing the helpless: let them be caught in the schemes they have plotted.
Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
3 For the wicked boasts of their wanton greed; the robber despises the Lord, and curses him,
Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
4 in wicked pride, thinks: God doesn’t care, God doesn’t call to account.
Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
5 Never a season that they do not prosper; your judgments are far above out of their sight: they scoff at their foes.
Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
6 Each says in their heart, ‘I will never be shaken; I will live for all time untouched by misfortune.’
Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
7 Their mouths are full of deceit and oppression: under their tongues lurks mischief and wrong.
Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
8 Lying in secret in some village ambush, and stealthily watching, they murder the innocent.
Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
9 Like a lion that lurks in a secret lair they lurk intending to catch the defenceless; to seize them, to drag them away in their net.
Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
10 Their victims are crushed, sink down to the ground. Under their claws the hapless fall.
Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
11 The wicked say in their hearts that God has forgotten, has hidden his face, will see nothing.
Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
12 Arise, Lord, lift up your hand, do not forget the cry of the wretched.
Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
13 Why do the wicked treat God with contempt, and say in their hearts, ‘God doesn’t care’?
Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
14 You have seen the trouble and sorrow; you mark it all, and will take it in hand. The hapless can count on you, helper of orphans.
Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
15 Break the arm of the wicked and evil: search out their sin, till no more be found.
Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
16 The Lord is king forever and ever: the nations will vanish from his land.
Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
17 Lord, you have heard the desire of the humble, inclining your ear, strengthening their hearts,
De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
18 rights you have won for the crushed and the orphan, so no one on earth may strike terror again.
Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
