John 6
1 After this, Jesus crossed the Sea of Galilee – otherwise called the Lake of Tiberias.
Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.
2 A great crowd of people, however, followed him, because they saw the signs of his mission in his work among those who were sick.
Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.
3 Jesus went up the hill, and sat down there with his disciples.
Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.
4 It was near the time of the Jewish Festival of the Passover.
Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.
5 Looking up, and noticing that a great crowd was coming towards him, Jesus said to Philip, ‘Where are we to buy bread for these people to eat?’
Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?
6 He said this to test him, for he himself knew what he meant to do.
Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.
7 ‘Even if we spent a years’ wages on bread,’ answered Philip, ‘it would not be enough for each of them to have a little.’
Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.
8 ‘There is a boy here,’ said Andrew, another of his disciples, Simon Peter’s brother,
Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:
9 ‘Who has five barley loaves and two fish; but what is that for so many?’
Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?
10 ‘Make the people sit down,’ said Jesus. It was a grassy spot; so the people, who numbered about five thousand, sat down,
Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.
11 and then Jesus took the loaves, and, after saying the thanksgiving, distributed them to those who were sitting down; and the same with the fish, giving the people as much as they wanted.
Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.
12 When they were satisfied, Jesus said to his disciples, ‘Collect the broken pieces that are left, so that nothing may be wasted.’
Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.
13 The disciples did so, and filled twelve baskets with the pieces of the five barley loaves, which were left after all had eaten.
Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.
14 When the people saw the signs which Jesus gave, they said, ‘This is certainly the prophet who was to come into the world.’
När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.
15 But Jesus, having discovered that they were intending to come and carry him off to make him king, went again up the hill, quite alone.
När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.
16 When evening fell, his disciples went down to the sea,
Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;
17 and, getting into a boat, began to cross to Capernaum. By this time darkness had set in, and Jesus had not yet come back to them;
Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.
18 the sea, too, was getting rough, for a strong wind was blowing.
Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.
19 When they had rowed three or four miles, they caught sight of him walking on the water and approaching the boat, and they were frightened.
När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.
20 But Jesus said to them, ‘It is I; do not be afraid!’
Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.
21 And after this they were glad to take him into the boat; and the boat at once arrived off the shore, for which they had been making.
Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.
22 The people who remained on the other side of the sea had seen that only one boat had been there, and that Jesus had not gone into it with his disciples, but that they had left without him.
Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;
23 Some boats, however, had come from Tiberias, from near the spot where they had eaten the bread after the Master had said the thanksgiving.
Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;
24 So, on the next day, when the people saw that Jesus was not there, or his disciples either, they themselves got into the boats, and went to Capernaum to look for him.
När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.
25 And, when they found him on the other side of the sea, they said, ‘When did you get here, Rabbi?’
Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?
26 ‘In truth I tell you,’ answered Jesus, ‘it is not because of the signs which you saw that you are looking for me, but because you had the bread to eat and were satisfied.
Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.
27 Work, not for the food that perishes, but for the food that lasts for eternal life, which the Son of Man will give you; for on him the Father – God himself – has set the seal of his approval.’ (aiōnios g166)
Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat. (aiōnios g166)
28 ‘How,’ they asked, ‘are we to do the work that God wants us to do?’
Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?
29 ‘The work that God wants you to do,’ answered Jesus, ‘is to believe in him whom God sent as his messenger.’
Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.
30 ‘What sign, then,’ they asked, ‘are you giving, which we may see, and so believe you? What is the work that you are doing?
Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?
31 Our ancestors had the manna to eat in the desert; as scripture says – “He gave them bread from heaven to eat.”’
Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.
32 ‘In truth I tell you,’ replied Jesus, ‘Moses did not give you the bread from heaven, but my Father does give you the true bread from heaven;
Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.
33 for the bread that God gives is that which comes down from heaven, and gives life to the world.’
Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.
34 ‘Master,’ they exclaimed, ‘give us that bread always!’
Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.
35 ‘I am the life-giving bread,’ Jesus said to them, ‘whoever comes to me will never be hungry, and whoever believes in me will never thirst again.
Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.
36 But, as I have said already, you have seen me, and yet you do not believe in me.
Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.
37 All those whom the Father gives me will come to me; and no one who comes to me will I ever turn away.
Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.
38 For I have come down from heaven, to do, not my own will, but the will of him who sent me;
Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.
39 and his will is this – that I should not lose one of all those whom he has given me, but should raise them up at the Last day.
Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.
40 For it is the will of my Father that everyone who sees the Son, and believes in him, should have immortal life; and I myself will raise him up at the Last day.’ (aiōnios g166)
Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
41 The people began murmuring against Jesus for saying – “I am the bread which came down from heaven.”
Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;
42 ‘Is not this Jesus, Joseph’s son,’ they asked, ‘whose father and mother we know? How is it that he now says that he has come down from heaven?’
Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?
43 ‘Do not murmur among yourselves,’ said Jesus in reply.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.
44 ‘No one can come to me, unless the Father who sent me draws him to me; and I will raise him up at the Last day.
Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.
45 It is said in the prophets – “And they will all be taught by God.” Everyone who is taught by the Father and learns from him comes to me.
Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.
46 Not that anyone has seen the Father, except him who is from God – he has seen the Father.
Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif. (aiōnios g166)
48 I am the life-giving bread.
Jag är lifsens bröd.
49 Your ancestors ate the manna in the desert, and yet died.
Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.
50 The bread that comes down from heaven is such that whoever eats of it will never die.
Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.
51 I am the living bread that has come down from heaven. If anyone eats of this bread, they will live for ever; and the bread that I will give is my flesh, which I will give for the life of the world.’ (aiōn g165)
Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif. (aiōn g165)
52 They began disputing with one another, ‘How is it possible for this man to give us his flesh to eat?’
Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?
53 ‘In truth I tell you,’ answered Jesus, ‘unless you eat the flesh of the Son of Man, and drink his blood, you have not life within you.
Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.
54 Everyone who takes my flesh for their food, and drinks my blood, has eternal life; and I will raise them up at the Last day. (aiōnios g166)
Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
55 For my flesh is true food, and my blood true drink.
Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.
56 Everyone who takes my flesh for their food, and drinks my blood, remains united to me, and I to them.
Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.
57 As the living Father sent me as his messenger, and as I live because the Father lives, so the person who takes me for their food will live because I live.
Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.
58 That is the bread which has come down from heaven – not such as your ancestors ate, and yet died; the person who takes this bread for their food will live for ever.’ (aiōn g165)
Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga. (aiōn g165)
59 All this Jesus said in a synagogue, when he was teaching in Capernaum.
Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.
60 On hearing it, many of his disciples said, ‘This is harsh doctrine! Who can bear to listen to it?’
Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?
61 But Jesus, aware that his disciples were murmuring about it, said to them,
Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?
62 ‘Is this a hindrance to you? What, then, if you should see the Son of Man ascending where he was before?
Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?
63 It is the Spirit that gives life; human strength achieves nothing. In the teaching that I have been giving you there is Spirit and there is life.
Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.
64 Yet there are some of you who do not believe in me.’ For Jesus knew from the first who they were that did not believe in him, and who it was that would betray him;
Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.
65 and he added, ‘This is why I told you that no one can come to me, unless enabled by the Father.’
Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.
66 After this many of his disciples drew back, and did not go about with him any longer.
Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.
67 So Jesus said to the Twelve, ‘Do you also wish to leave me?’
Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?
68 But Simon Peter answered, ‘Master, to whom would we go? Eternal life is in your teaching; (aiōnios g166)
Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord; (aiōnios g166)
69 and we have learned to believe and to know that you are the Holy One of God.’
Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.
70 ‘Didn’t I myself choose you to be the Twelve?’ replied Jesus, ‘and yet, even of you, one is playing the devil’s part.’
Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.
71 He meant Judas, the son of Simon Iscariot, who was about to betray him, though he was one of the Twelve.
Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.
