Romans 7
1 Know ye not, brethren, (for I am speaking to those who are acquainted with the Law, ) that the Law hath dominion over a man only as long as he liveth?
Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?
2 For the married woman is bound by law to her husband while he liveth; but if the husband die, she is released from the law which bound her to him.
Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.
3 So then, if while her husband is living she connect herself with another man, she will be called an adulteress; but if her husband die, she is no longer bound by that law, so that she will not be an adulteress, though she connect herself with another man.
Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.
4 So then, my brethren, ye also were slain to the Law through the body of Christ, that ye might be connected with another, even with him who was raised from the dead, that we might bear fruit to God.
Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.
5 For when we were in the flesh, the affections of sins, which were through the Law, were working in our members to bear fruit unto death.
Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.
6 But now we are delivered from the Law, having died to that by which we were bound, that we might serve in the new life of the Spirit, and not in the old way of the letter.
Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.
7 What then shall we say? Is the Law sin? God forbid! But I should not have known sin, except by the Law; for I should not have known sinful desire, unless the Law had said, “Thou shalt not covet.”
Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
8 But sin, seizing the opportunity, wrought in me by means of the commandment all manner of sinful desire; for without the Law sin is dead.
Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.
9 And I, apart from the Law, was once alive; but when the commandment came, sin came to life again, and I died;
Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
10 and the very commandment whose design was life, I found to issue in death.
Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
11 For sin, seizing the opportunity, deceived me through the commandment, and through it slew me.
Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
12 So that the Law is holy, and the commandment holy, and right, and good.
Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
13 Did then that which is good become death to me? Far be it! but sin; that it might become manifest as sin, causing death to me by means of that which is good; that sin by means of the commandment might become exceedingly sinful.
Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
14 For we know that the Law is spiritual; but I am unspiritual, a slave sold to sin.
Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.
15 For I know not what I do. For I do not what I would, but I do what I hate.
Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.
16 But if I do what I would not, I assent to the Law that it is good.
Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.
17 Now, however, it is no longer I that do it, but sin that dwelleth in me.
Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
18 For I know that there dwelleth not in me, that is, in my flesh, any good thing; for to desire is present with me, but not to perform that which is good.
Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.
19 For the good that I would, I do not; but the evil which I would not, that I do.
Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.
20 But if I do what I would not, it is no more I that do it, but sin that dwelleth in me.
Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
21 I find then that there is a law to me, that when I would do good, evil is present with me.
Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.
22 For I delight in the Law of God, as to the inward man;
Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;
23 but I perceive another law in my members warring against the law of my mind, and bringing me into captivity to the law of sin which is in my members.
Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.
24 Wretched man that I am! Who will deliver me from the body of this death?
Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?
25 Thanks be to God, [[who hath delivered me]] through Jesus Christ our Lord. So then, I, the same person, with the mind serve the law of God, but with the flesh the law of sin.
Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.
