Matthew 18
1 At that time the disciples came to Jesus, saying, Who then is greatest in the kingdom of heaven?
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 And he called a child to him, and set him in the midst of them,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 and said, Truly do I say to you, Unless ye are changed, and become as children, ye will not enter the kingdom of heaven.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Whoever therefore shall humble himself as this child, he is the greatest in the kingdom of heaven.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And whoever receiveth one such child in my name, receiveth me.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 But whoever shall cause one of these little ones that believe in me to fall away, it were better for him to have a great millstone hung round his neck, and be swallowed up in the depth of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Woe to the world because of stumbling-blocks! For it must needs be that stumbling-blocks come; but woe to the man through whom the stumbling-block cometh!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 And if thy hand or thy foot is causing thee to fall, cut it off, and cast it from thee; it is better for thee to enter into life maimed or lame, than having two hands, or two feet, to be cast into the everlasting fire. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if thine eye is causing thee to fall, pluck it out, and cast it from thee; it is better for thee to enter into life with one eye, than having two eyes to be cast into hell-fire. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 Take heed that ye despise not one of these little ones; for I say to you, that their angels in heaven continually behold the face of my Father who is in heaven.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What think ye? if a man have a hundred sheep, and one of them hath gone astray, doth he not leave the ninety-nine upon the mountains, and go and seek that which hath gone astray?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if it happen that he find it, truly do I say to you, he rejoiceth over it more than over the ninety-nine that did not go astray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Thus it is not the will of your Father who is in heaven that one of these little ones should perish.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 Moreover, if thy brother sin, go and reprove him between thee and him alone. If he listen to thee, thou hast gained thy brother;
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 but if he do not listen, take with thee one or two more; that by the mouth of two or three witnesses every word may be established.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 And if he disregard them, tell the matter to the church; but if he disregard the church also, let him be to thee as a heathen and a publican.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Truly do I say to you, Whatever ye shall bind on earth will be bound in heaven; and whatever ye shall loose on earth will be loosed in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Again, I say to you, that if two of you shall agree on earth concerning any thing that they shall ask, it will be done for them by my Father o who is in heaven.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For where two or three are gathered together in my name, there am I in the midst of them.
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then came Peter, and said to him, Lord, how often shall my brother sin against me, and I forgive him? Until seven times?
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesus saith to him, I say not to thee, until seven times, but until seventy times seven.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Therefore the kingdom of heaven is likened to a king, who would settle accounts with his servants.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 And when he had begun to reckon, there was brought to him one, who owed him ten thousand talents.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 But as he was unable to pay, his lord ordered him to be sold, and his wife and children, and all that he had, and payment to be made.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 Then that servant fell down and did obeisance to him, saying, Have patience with me, and I will pay thee all.
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 And the lord of that servant, being moved with compassion, released him, and forgave him the debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But that servant went out, and found one of his fellow-servants, who owed him a hundred denaries; and he laid hold of him, and took him by the throat, saying, Pay what thou owest.
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 His fellow-servant then fell down and besought him, saying, Have patience with me, and I will pay thee.
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 And he would not; but went away and cast him into prison, till he should pay the debt.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 Then his fellow-servants, seeing what was done, were greatly grieved; and went and told their lord all that had been done.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then his lord, having called him, saith to him, Thou wicked servant! All that debt I forgave thee because thou didst beseech me;
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 shouldst not thou also have had pity on thy fellow-servant, even as I had pity on thee?
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 And his lord was enraged, and delivered him to the inflicters of punishment, till he should pay all that was due to him.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 So also will my heavenly Father do to you, if ye forgive not every one his brother from your hearts.
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
