Psalms 71
1 In you, LORD, I take refuge. Never let me be disappointed.
Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
2 Deliver me in your righteousness, and rescue me. Turn your ear to me, and save me.
Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
3 Be to me a rock of refuge to which I may always go. Give the command to save me, for you are my rock and my fortress.
Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
4 Rescue me, my God, from the hand of the wicked, from the hand of the unrighteous and cruel man.
Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
5 For you are my hope, LORD; my confidence from my youth.
Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
6 I have relied on you from the womb. From my mother's womb you are my strength. I will always praise you.
Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
7 I am a marvel to many, but you are my strong refuge.
Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
8 My mouth shall be filled with your praise, with your honor all the day.
Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
9 Do not reject me in my old age. Do not forsake me when my strength fails.
Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
10 For my enemies talk about me. Those who watch for my soul conspire together,
Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
11 saying, "God has forsaken him. Pursue and take him, for no one will rescue him."
Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
12 God, do not be far from me. My God, hurry to help me.
Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
13 Let my accusers be put to shame and consumed. Let them be covered with disgrace and scorn who want to harm me.
Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
14 But I will always hope, and will add to all of your praise.
Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
15 My mouth will tell about your righteousness, and of your salvation all day, though I do not know its full measure.
Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
16 I will come with the mighty acts of the Lord GOD. I will make mention of your righteousness, even of yours alone.
Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
17 God, you have taught me from my youth. Until now, I have declared your wondrous works.
Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
18 Yes, even when I am old and gray-haired, God, do not forsake me, until I have declared your strength to the next generation, your might to everyone who is to come.
Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
19 Your righteousness also, God, reaches to the heavens; you have done great things. God, who is like you?
Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
20 You, who have shown us many and bitter troubles, you will let me live. You will bring us up again from the depths of the earth.
Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
21 Increase my honor, and comfort me again.
Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
22 I will also praise you with the harp for your faithfulness, my God. I sing praises to you with the lyre, Holy One of Israel.
Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
23 My lips shall shout for joy. My soul, which you have redeemed, sings praises to you.
Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
24 My tongue will also talk about your righteousness all day long, for they are disappointed, and they are confounded, who want to harm me.
Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
