Matthew 18
1 At that hour the disciples came near to Jesus, saying, “Who, now, is greater in the kingdom of the heavens?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 And Jesus having called near a child, set him in the midst of them,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 and said, “Truly I say to you, if you may not be turned and become as the children, you may not enter into the kingdom of the heavens;
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 whoever then may humble himself as this child, he is the greater in the kingdom of the heavens.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And he who may receive one such child in My Name, receives Me,
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 and whoever may cause to stumble one of those little ones who are believing in Me, it is better for him that a weighty millstone may be hanged on his neck, and he may be sunk in the depth of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Woe to the world from the stumbling-blocks! For there is necessity for the stumbling-blocks to come, but woe to that man through whom the stumbling-block comes!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 And if your hand or your foot causes you to stumble, cut them off and cast [them] from you; it is good for you to enter into life lame or maimed, rather than having two hands or two feet, to be cast into the continuous fire. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if your eye causes you to stumble, pluck it out and cast from you; it is good for you to enter into life one-eyed, rather than having two eyes to be cast into the Gehenna of fire. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 Beware! You may not despise one of these little ones, for I say to you that their messengers in the heavens always behold the face of My Father who is in the heavens,
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 [[for the Son of Man came to save the lost.]]
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What do you think? If a man may have one hundred sheep, and there may go astray one of them, does he not—having left the ninety-nine, having gone on the mountains—seek that which is gone astray?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if it may come to pass that he finds it, truly I say to you that he rejoices over it more than over the ninety-nine that have not gone astray;
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 so it is not [the] will in [the] presence of your Father who is in the heavens that one of these little ones may perish.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 And if your brother may sin against you, go and show him his fault between you and him alone, if he may hear you, you gained your brother;
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 and if he may not hear, take with you yet one or two, that by the mouth of two witnesses or three every word may stand.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 And if he may not hear them, say [it] to the assembly, and if also the assembly he may not hear, let him be to you as the heathen man and the tax collector.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Truly I say to you, whatever things you may bind on the earth will be having been bound in the heavens, and whatever things you may loose on the earth will be having been loosed in the heavens.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Again, I say to you that if two of you may agree on the earth concerning anything, whatever they may ask—it will be done to them from My Father who is in the heavens,
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 for where there are two or three gathered together—to My Name, there am I in the midst of them.”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Peter having come near to Him, said, “Lord, how often will my brother sin against me, and I forgive him—until seven times?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesus says to him, “I do not say to you until seven times, but until seventy times seven.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Because of this was the kingdom of the heavens likened to a man, a king, who willed to take reckoning with his servants,
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 and he having begun to take account, there was brought near to him one debtor of a myriad of talents,
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 and he having nothing to pay, his lord commanded him to be sold, and his wife, and the children, and all, whatever he had, and payment to be made.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 The servant then, having fallen down, was prostrating to him, saying, Lord, have patience with me, and I will pay you all;
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 and the lord of that servant having been moved with compassion released him, and the debt he forgave him.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 And that servant having come forth, found one of his fellow-servants who was owing him one hundred denarii, and having laid hold, he took him by the throat, saying, Pay me that which you owe.
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 His fellow-servant then, having fallen down at his feet, was calling on him, saying, Have patience with me, and I will pay you all;
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 and he would not, but having gone away, he cast him into prison, until he might pay that which was owing.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 And his fellow-servants having seen the things that were done, were grieved exceedingly, and having come, showed fully to their lord all the things that were done;
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 then having called him, his lord says to him, Evil servant! All that debt I forgave you, seeing you called on me;
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 did it not seem necessary to you to have dealt kindly with your fellow servant, as I also dealt kindly with you?
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 And having been angry, his lord delivered him to the inquisitors, until he might pay all that was owing to him;
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 so also My heavenly Father will do to you, if you may not forgive each one his brother from your hearts their trespasses.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
