John 3
1 There was a man of the Pharisees, named Nicodemus, a ruler of the Jews:
Och var en man af de Phariseer, som het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna.
2 The same came to Jesus by night, and said unto him, Rabbi, we know that thou art a teacher come from God: for no man can do these miracles that thou doest, except God be with him.
Han kom till Jesum om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan Gud är med honom.
3 Jesus answered and said unto him, Verily, verily, I say unto thee, Except a man be born again, he cannot see the kingdom of God.
Jesus svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en blifver född på nytt, kan han icke se Guds rike.
4 Nicodemus saith unto him, How can a man be born when he is old? can he enter the second time into his mother’s womb, and be born?
Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders lif, och födas?
5 Jesus answered, Verily, verily, I say unto thee, Except a man be born of water and [of] the Spirit, he cannot enter into the kingdom of God.
Svarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född af vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike.
6 That which is born of the flesh is flesh; and that which is born of the Spirit is spirit.
Det som är födt af kött, det är kött; och det som är födt af Andanom, det är Ande.
7 Marvel not that I said unto thee, Ye must be born again.
Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt.
8 The wind bloweth where it listeth, and thou hearest the sound thereof, but canst not tell whence it cometh, and whither it goeth: so is every one that is born of the Spirit.
Vädret blås hvart det vill, och du hörer dess röst; och du vetst icke hvadan det kommer, eller hvart det fart alltså är hvar och en, som af Andanom född är.
9 Nicodemus answered and said unto him, How can these things be?
Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske?
10 Jesus answered and said unto him, Art thou a master of Israel, and knowest not these things?
Jesus svarade, och sade till honom: Äst du en mästare i Israel, och vetst icke detta?
11 Verily, verily, I say unto thee, We speak that we do know, and testify that we have seen; and ye receive not our witness.
Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I icke.
12 If I have told you earthly things, and ye believe not, how shall ye believe, if I tell you [of] heavenly things?
Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting?
13 And no man hath ascended up to heaven, but he that came down from heaven, [even] the Son of man which is in heaven.
Och ingen far upp i himmelen, utan den som for neder af himmelen, menniskones Son, som är i himmelen.
14 And as Moses lifted up the serpent in the wilderness, even so must the Son of man be lifted up:
Och såsom Moses upphöjde ormen i öknene, alltså måste ock menniskones Son varda upphöjd;
På det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif. (aiōnios g166)
16 For God so loved the world, that he gave his only begotten Son, that whosoever believeth in him should not perish, but have everlasting life. (aiōnios g166)
Ty så älskade Gud verldena, att han utgaf sin enda Son, på det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif. (aiōnios g166)
17 For God sent not his Son into the world to condemn the world; but that the world through him might be saved.
Ty icke hafver Gud sändt sin Son i verldena, att han skall döma verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom honom.
18 He that believeth on him is not condemned: but he that believeth not is condemned already, because he hath not believed in the name of the only begotten Son of God.
Hvilken som tror på honom, han varder icke dömd; men hvilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons Namn.
19 And this is the condemnation, that light is come into the world, and men loved darkness rather than light, because their deeds were evil.
Men detta är domen, att Ljuset är kommet i verldena, och menniskorna älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras gerningar voro onda.
20 For every one that doeth evil hateth the light, neither cometh to the light, lest his deeds should be reproved.
Ty hvar och en, som illa gör, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans gerningar skola icke varda straffade;
21 But he that doeth truth cometh to the light, that his deeds may be made manifest, that they are wrought in God.
Men den som gör sanningena, han kommer till ljuset, att hans gerningar skola varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi.
22 After these things came Jesus and his disciples into the land of Judæa; and there he tarried with them, and baptized.
Derefter kom Jesus och hans Lärjungar i Judiska landet, och vistades der med dem, och döpte.
23 And John also was baptizing in Ænon near to Salim, because there was much water there: and they came, and were baptized.
Döpte ock desslikes Johannes i Enon, hardt vid Salim; ty der var mycket vatten, och de kommo, och läto döpa sig.
24 For John was not yet cast into prison.
Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse.
25 Then there arose a question between [some] of John’s disciples and the Jews about purifying.
Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen;
26 And they came unto John, and said unto him, Rabbi, he that was with thee beyond Jordan, to whom thou barest witness, behold, the same baptizeth, and all [men] come to him.
Och kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom.
27 John answered and said, A man can receive nothing, except it be given him from heaven.
Johannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen.
28 Ye yourselves bear me witness, that I said, I am not the Christ, but that I am sent before him.
I ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom.
29 He that hath the bride is the bridegroom: but the friend of the bridegroom, which standeth and heareth him, rejoiceth greatly because of the bridegroom’s voice: this my joy therefore is fulfilled.
Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad.
30 He must increase, but I [must] decrease.
Honom bör växa till, och mig bör förminskas.
31 He that cometh from above is above all: he that is of the earth is earthly, and speaketh of the earth: he that cometh from heaven is above all.
Den som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla.
32 And what he hath seen and heard, that he testifieth; and no man receiveth his testimony.
Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen.
33 He that hath received his testimony hath set to his seal that God is true.
Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig.
34 For he whom God hath sent speaketh the words of God: for God giveth not the Spirit by measure [unto him].
Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått.
35 The Father loveth the Son, and hath given all things into his hand.
Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer.
36 He that believeth on the Son hath everlasting life: and he that believeth not the Son shall not see life; but the wrath of God abideth on him. (aiōnios g166)
Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom. (aiōnios g166)
