Hebrews 5

1 For every high priest taken from among men is ordained for men in things [pertaining] to God, that he may offer both gifts and sacrifices for sins:

Förty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna.

2 Who can have compassion on the ignorant, and on them that are out of the way; for that he himself also is compassed with infirmity.

Den der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet.

3 And by reason hereof he ought, as for the people, so also for himself, to offer for sins.

Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.

4 And no man taketh this honour unto himself, but he that is called of God, as [was] Aaron.

Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron.

5 So also Christ glorified not himself to be made an high priest; but he that said unto him, Thou art my Son, to day have I begotten thee.

Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig;

6 As he saith also in another [place], Thou [art] a priest for ever after the order of Melchisedec. (aiōn g165)

Såsom han ock annorstäds säger: Du äst en Prest i evig tid, efter Melchisedeks sätt; (aiōn g165)

7 Who in the days of his flesh, when he had offered up prayers and supplications with strong crying and tears unto him that was able to save him from death, and was heard in that he feared;

Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.

8 Though he were a Son, yet learned he obedience by the things which he suffered;

Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.

9 And being made perfect, he became the author of eternal salvation unto all them that obey him; (aiōnios g166)

Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet; (aiōnios g166)

10 Called of God an high priest after the order of Melchisedec.

Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.

11 Of whom we have many things to say, and hard to be uttered, seeing ye are dull of hearing.

Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;

12 For when for the time ye ought to be teachers, ye have need that one teach you again which [be] the first principles of the oracles of God; and are become such as have need of milk, and not of strong meat.

Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat.

13 For every one that useth milk [is] unskilful in the word of righteousness: for he is a babe.

Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.

14 But strong meat belongeth to them that are of full age, [even] those who by reason of use have their senses exercised to discern both good and evil.

Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.