2 Corinthians 10

1 Now I Paul myself beseech you by the meekness and gentleness of Christ, who in presence [am] base among you, but being absent am bold toward you:

Men jag Paulus förmanar eder, genom Christi saktmodighet och mildhet; jag som ringa är, när jag är när eder; men frånvarandes är jag dristig vid eder.

2 But I beseech [you], that I may not be bold when I am present with that confidence, wherewith I think to be bold against some, which think of us as if we walked according to the flesh.

Men jag beder eder, att jag icke skall nödgas närvarandes handla dristeliga, och bruka den djerfhet som man mig tillägger, emot några, som oss räkna såsom vi vandrade efter köttet.

3 For though we walk in the flesh, we do not war after the flesh:

Ty ändock vi vandre i köttet, likväl stride vi icke efter köttet.

4 (For the weapons of our warfare [are] not carnal, but mighty through God to the pulling down of strong holds; )

Ty vår krigsvapen äro icke köttslig, utan mägtig för Gud, att nederslå fäste;

5 Casting down imaginations, and every high thing that exalteth itself against the knowledge of God, and bringing into captivity every thought to the obedience of Christ;

Med hvilko vi kullslå de anslag, och all höghet som sig upphäfver emot Guds kunskap; och tillfångatage allt förnuft under Christi lydno;

6 And having in a readiness to revenge all disobedience, when your obedience is fulfilled.

Och äro redebogne att hämnas alla olydno, när edor lydnad fullbordad är.

7 Do ye look on things after the outward appearance? If any man trust to himself that he is Christ’s, let him of himself think this again, that, as he [is] Christ’s, even so [are] we Christ’s.

Dömen I efter ansigtet? Om någor förlåter sig derpå, att han hörer Christo till, han tänke det ock med sig sjelf, att, såsom han hörer Christo till, så höre ock vi Christo till.

8 For though I should boast somewhat more of our authority, which the Lord hath given us for edification, and not for your destruction, I should not be ashamed:

Och om jag ock något mer berömde mig om våra magt, hvilka Herren oss gifvit hafver, eder till förbättring, och icke till förderf, ville jag ändå icke blygas.

9 That I may not seem as if I would terrify you by letters.

Men detta säger jag, på det I icke skolen tänka, att jag hade velat förskräcka eder med bref.

10 For [his] letters, say they, [are] weighty and powerful; but [his] bodily presence [is] weak, and [his] speech contemptible.

Ty brefven, säga de, äro svår och stark; men lekamliga närvarelsen är svag, och orden föraktelig.

11 Let such an one think this, that, such as we are in word by letters when we are absent, such [will we be] also in deed when we are present.

Den sådana är, han tänke, att sådana som vi äre med orden i brefven frånvarande, så äre vi ock väl med gerningen närvarande.

12 For we dare not make ourselves of the number, or compare ourselves with some that commend themselves: but they measuring themselves by themselves, and comparing themselves among themselves, are not wise.

Ty vi töre icke sätta eller räkna oss ibland dem, som sig sjelfva prisa; men efter de mäta sig vid sig sjelfva, och hålla allena af sig sjelfva, förstå de intet.

13 But we will not boast of things without [our] measure, but according to the measure of the rule which God hath distributed to us, a measure to reach even unto you.

Men vi berömme oss icke öfver måtton, utan allena efter reglones mått, med hvilko Gud hafver oss afmätit ett mått till att hinna ock allt intill eder.

14 For we stretch not ourselves beyond [our measure], as though we reached not unto you: for we are come as far as to you also in [preaching] the gospel of Christ:

Ty vi försträckom oss icke öfver måtton, lika som vi icke hint hade intill eder; ty vi äre ju ock komne allt intill eder, med Christi Evangelio;

15 Not boasting of things without [our] measure, [that is], of other men’s labours; but having hope, when your faith is increased, that we shall be enlarged by you according to our rule abundantly,

Icke berömmandes oss öfver måtton af annars mans arbete; förhoppandes att ske skall, då edor tro begynner växa uti eder, att vi efter våra reglo vilje vidare komma;

16 To preach the gospel in the [regions] beyond you, [and] not to boast in another man’s line of things made ready to our hand.

Och predika ock dom Evangelium, som bo utom eder, och icke berömma oss af det genom främmande reglo tillredt är.

17 But he that glorieth, let him glory in the Lord.

Men den sig berömmer, han berömme sig i Herranom.

18 For not he that commendeth himself is approved, but whom the Lord commendeth.

Ty den som lofvar sig sjelf, han är icke bepröfvad; utan den Herren lofvar.