1 Thessalonians 3
1 Wherefore when we could no longer forbear, we thought it good to be left at Athens alone;
Derföre kundom vi icke länger hafvat fördrag; och oss syntes, att vi uti Athen allena skulle qvare blifva;
2 And sent Timotheus, our brother, and minister of God, and our fellowlabourer in the gospel of Christ, to establish you, and to comfort you concerning your faith:
Och hafve sändt Timotheum, vår broder, och Guds tjenare, och vår hjelpare i Evangelio Christi, till att styrka och trösta eder i edra tro;
3 That no man should be moved by these afflictions: for yourselves know that we are appointed thereunto.
På det ingen skulle låta vika sig uti denna bedröfvelse; ty I veten, att vi ärom dertill satte.
4 For verily, when we were with you, we told you before that we should suffer tribulation; even as it came to pass, and ye know.
Ty när vi vorom när eder, sade vi eder det tillförene, att vi måste lida bedröfvelse; såsom ock skedt är, och I veten.
5 For this cause, when I could no longer forbear, I sent to know your faith, lest by some means the tempter have tempted you, and our labour be in vain.
Derföre kunde jag ock icke länger hafvat fördrag, utan sände åstad; på det jag skulle förfara edra tro, att tilläfventyrs frestaren icke hade försökt eder, och vårt arbete hade då fåfängt vordit.
6 But now when Timotheus came from you unto us, and brought us good tidings of your faith and charity, and that ye have good remembrance of us always, desiring greatly to see us, as we also [to see] you:
Men nu nyliga, sedan Timotheus kommen var till oss ifrån eder, och underviste oss edra tro och kärlek; och att I alltid tänken på oss till det bästa, och åstunden att se oss, såsom ock vi eder;
7 Therefore, brethren, we were comforted over you in all our affliction and distress by your faith:
Vordom vi, käre bröder, hugsvalade på eder, uti all vår bedröfvelse och nöd, genom edra tro.
8 For now we live, if ye stand fast in the Lord.
Ty vi lefve nu, efter I stån i Herranom.
9 For what thanks can we render to God again for you, for all the joy wherewith we joy for your sakes before our God;
Hvad tack kunne vi Gudi säga för eder, för all den glädje som vi hafve af eder, för vår Gud?
10 Night and day praying exceedingly that we might see your face, and might perfect that which is lacking in your faith?
Vi bedje dag och natt ganska mycket, I att vi mågom se edart ansigte, och uppfylla det i edra tro fattas.
11 Now God himself and our Father, and our Lord Jesus Christ, direct our way unto you.
Men Gud sjelfver, och vår Fader, och vår Herre Jesus Christus, skicke vår väg till eder.
12 And the Lord make you to increase and abound in love one toward another, and toward all [men], even as we [do] toward you:
Men Herren föröke eder, och låte kärleken öfverflöda inbördes och till hvar man; såsom ock vi äre till eder:
13 To the end he may stablish your hearts unblameable in holiness before God, even our Father, at the coming of our Lord Jesus Christ with all his saints.
Att edor hjerta måga styrkt och ostraffelig blifva, i helighet, för Gudi och vårom Fader, uti vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, med all hans helgon.
