1 Corinthians 10
1 Moreover, brethren, I would not that ye should be ignorant, how that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea;
Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;
2 And were all baptized unto Moses in the cloud and in the sea;
Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.
3 And did all eat the same spiritual meat;
Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;
4 And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and that Rock was Christ.
Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.
5 But with many of them God was not well pleased: for they were overthrown in the wilderness.
Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.
6 Now these things were our examples, to the intent we should not lust after evil things, as they also lusted.
Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.
7 Neither be ye idolaters, as [were] some of them; as it is written, The people sat down to eat and drink, and rose up to play.
Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.
8 Neither let us commit fornication, as some of them committed, and fell in one day three and twenty thousand.
Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.
9 Neither let us tempt Christ, as some of them also tempted, and were destroyed of serpents.
Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.
10 Neither murmur ye, as some of them also murmured, and were destroyed of the destroyer.
Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.
11 Now all these things happened unto them for ensamples: and they are written for our admonition, upon whom the ends of the world are come. (aiōn g165)
Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)
12 Wherefore let him that thinketh he standeth take heed lest he fall.
Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.
13 There hath no temptation taken you but such as is common to man: but God [is] faithful, who will not suffer you to be tempted above that ye are able; but will with the temptation also make a way to escape, that ye may be able to bear [it.]
Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.
14 Wherefore, my dearly beloved, flee from idolatry.
Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.
15 I speak as to wise men; judge ye what I say.
Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:
16 The cup of blessing which we bless, is it not the communion of the blood of Christ? The bread which we break, is it not the communion of the body of Christ?
Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?
17 For we [being] many are one bread, [and] one body: for we are all partakers of that one bread.
Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.
18 Behold Israel after the flesh: are not they which eat of the sacrifices partakers of the altar?
Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?
19 What say I then? that the idol is any thing, or that which is offered in sacrifice to idols is any thing?
Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.
20 But I [say], that the things which the Gentiles sacrifice, they sacrifice to devils, and not to God: and I would not that ye should have fellowship with devils.
Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.
21 Ye cannot drink the cup of the Lord, and the cup of devils: ye cannot be partakers of the Lord’s table, and of the table of devils.
I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.
22 Do we provoke the Lord to jealousy? are we stronger than he?
Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?
23 All things are lawful for me, but all things are not expedient: all things are lawful for me, but all things edify not.
Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.
24 Let no man seek his own, but every man another’s [wealth].
Ingen söke sitt, utan annars bästa.
25 Whatsoever is sold in the shambles, [that] eat, asking no question for conscience sake:
Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;
26 For the earth [is] the Lord’s, and the fulness thereof.
Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
27 If any of them that believe not bid you [to a feast], and ye be disposed to go; whatsoever is set before you, eat, asking no question for conscience sake.
När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.
28 But if any man say unto you, This is offered in sacrifice unto idols, eat not for his sake that shewed it, and for conscience sake: for the earth [is] the Lord’s, and the fulness thereof:
Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
29 Conscience, I say, not thine own, but of the other: for why is my liberty judged of another [man’s] conscience?
Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
30 For if I by grace be a partaker, why am I evil spoken of for that for which I give thanks?
Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?
31 Whether therefore ye eat, or drink, or whatsoever ye do, do all to the glory of God.
Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.
32 Give none offence, neither to the Jews, nor to the Gentiles, nor to the church of God:
Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;
33 Even as I please all [men] in all [things], not seeking mine own profit, but the [profit] of many, that they may be saved.
Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.
