Job 41
1 Can you draw out leviathan (sea serpent) with an hook? or his tongue with a cord which you let down?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Can you put an hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Will he make many supplications unto you? will he speak soft words unto you?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Will he make a covenant with you? will you take him for a servant for ever?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Will you play with him as with a bird? or will you bind him for your maidens?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Can you fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Lay your hand upon him, remember the battle, do no more.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 None is so fierce that dare stir him up: who then is able to stand before me?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Who has prevented me, that I should repay him? whatsoever is under the whole heaven is mine.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who can discover the face of his garment? or who can come to him with his double bridle?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 His scales are his pride, shut up together as with a close seal.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 One is so near to another, that no air can come between them.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 By his exhaling a light does shine, and his eyes are like the eyelids of the morning.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Out of his mouth go burning lamps, and sparks of fire leap out.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Out of his nostrils goes smoke, as out of a seething pot or caldron.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breath kindles coals, and a flame goes out of his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In his neck remains strength, and sorrow is turned into joy before him.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His heart is as firm as a stone; yea, as hard as a piece of the nether millstone.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 When he raises up himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 The sword of him that lays at him cannot hold: the spear, the dart, nor the armour of jacket.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 He esteems iron as straw, and brass as rotten wood.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 The arrow cannot make him flee: sling stones are turned with him into stubble.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Darts are counted as stubble: he laughs at the shaking of a spear.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Sharp stones are under him: he spreads sharp pointed things upon the mire.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He makes the deep to boil like a pot: he makes the sea like a pot of ointment.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 He makes a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Upon earth there is not his like, who is made without fear.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He beholds all high things: he is a king over all the children of pride.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
