Genesis 21
1 And the LORD visited Sarah as he had said, and the LORD did unto Sarah as he had spoken.
Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
2 For Sarah conceived, and bare Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
3 And Abraham called the name of his son that was born unto him, whom Sarah bare to him, Isaac.
Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
4 And Abraham circumcised his son Isaac being eight days old, as God had commanded him.
Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
5 And Abraham was an hundred years old, when his son Isaac was born unto him.
Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
6 And Sarah said, God has made me to laugh, so that all that hear will laugh with me.
Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
7 And she said, Who would have said unto Abraham, that Sarah should have given children suck? for I have born him a son in his old age.
Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
8 And the child grew, and was weaned: and Abraham made a great feast the same day that Isaac was weaned.
Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
9 And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, which she had born unto Abraham, mocking.
Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
10 Wherefore she said unto Abraham, Cast out this bondwoman and her son: for the son of this bondwoman shall not be heir with my son, even with Isaac.
Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
11 And the thing was very grievous in Abraham's sight because of his son.
Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
12 And God said unto Abraham, Let it not be grievous in your sight because of the lad, and because of your bondwoman; in all that Sarah has said unto you, hearken unto her voice; for in Isaac shall your seed be called.
Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
13 And also of the son of the bondwoman will I make a nation, because he is your seed.
Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
14 And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a bottle of water, and gave it unto Hagar, putting it on her shoulder, and the child, and sent her away: and she departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.
Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
15 And the water was spent in the bottle, and she cast the child under one of the shrubs.
Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
16 And she went, and sat her down opposite to him a good way off, as it were a bow shot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat opposite to him, and lift up her voice, and wept.
Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
17 And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What disturbs you, Hagar? fear not; for God has heard the voice of the lad where he is.
Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
18 Arise, lift up the lad, and hold him in your hand; for I will make him a great nation.
Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
19 And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.
Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
20 And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer.
Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
21 And he dwelt in the wilderness of Paran: and his mother took him a wife out of the land of Egypt.
Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
22 And it came to pass at that time, that Abimelech and Phichol the chief captain of his host spoke unto Abraham, saying, God is with you in all that you do:
På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
23 Now therefore swear unto me here by God that you will not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son's son: but according to the kindness that I have done unto you, you shall do unto me, and to the land wherein you have sojourned.
Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
24 And Abraham said, I will swear.
Då sade Abraham: Jag vill svärja.
25 And Abraham reproved Abimelech because of a well of water, which Abimelech's servants had violently taken away.
Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
26 And Abimelech said, I know not who has done this thing; neither did you tell me, neither yet heard I of it, but to day.
Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
27 And Abraham took sheep and oxen, and gave them unto Abimelech; and both of them made a covenant.
Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
28 And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
Och Abraham ställde sju lamb afsides.
29 And Abimelech said unto Abraham, What mean these seven ewe lambs which you have set by themselves?
Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
30 And he said, For these seven ewe lambs shall you take of my hand, that they may be a witness unto me, that I have dug this well.
Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
31 Wherefore he called that place Beersheba; because there they swore both of them.
Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
32 Thus they made a covenant at Beersheba: then Abimelech rose up, and Phichol the chief captain of his host, and they returned into the land of the Philistines.
Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
33 And Abraham planted a grove in Beersheba, and called there on the name of the LORD, the everlasting God.
Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
34 And Abraham sojourned in the Philistines' land many days.
Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
