Job 16

1 Then Job answered and said,

Job svarade, och sade:

2 I have heard many such things: miserable comforters are you all.

Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

3 Shall vain words have an end? or what emboldens you that you answer?

När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

4 I also could speak as you do: if your soul were in my soul’s stead, I could heap up words against you, and shake my head at you.

Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

5 But I would strengthen you with my mouth, and the moving of my lips should assuage your grief.

Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

6 Though I speak, my grief is not assuaged: and though I forbear, what am I eased?

Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

7 But now he has made me weary: you have made desolate all my company.

Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

8 And you have filled me with wrinkles, which is a witness against me: and my leanness rising up in me bears witness to my face.

Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

9 He tears me in his wrath, who hates me: he gnashes on me with his teeth; my enemy sharpens his eyes on me.

Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

10 They have gaped on me with their mouth; they have smitten me on the cheek reproachfully; they have gathered themselves together against me.

De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

11 God has delivered me to the ungodly, and turned me over into the hands of the wicked.

Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

12 I was at ease, but he has broken me asunder: he has also taken me by my neck, and shaken me to pieces, and set me up for his mark.

Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

13 His archers compass me round about, he splits my reins asunder, and does not spare; he pours out my gall on the ground.

Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

14 He breaks me with breach on breach, he runs on me like a giant.

Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

15 I have sewed sackcloth on my skin, and defiled my horn in the dust.

Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16 My face is foul with weeping, and on my eyelids is the shadow of death;

Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

17 Not for any injustice in my hands: also my prayer is pure.

Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

18 O earth, cover not you my blood, and let my cry have no place.

Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

19 Also now, behold, my witness is in heaven, and my record is on high.

Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

20 My friends scorn me: but my eye pours out tears to God.

Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

21 O that one might plead for a man with God, as a man pleads for his neighbor!

Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

22 When a few years are come, then I shall go the way from where I shall not return.

Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.