Romans 7
1 Knowe yee not, brethren, (for I speake to them that knowe the Lawe) that the Lawe hath dominion ouer a man as long as he liueth?
Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?
2 For the woman which is in subiection to a man, is bound by the Lawe to the man, while he liueth: but if the man bee dead, shee is deliuered from the lawe of the man.
Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.
3 So then, if while the man liueth, she taketh another man, she shalbe called an adulteresse: but if the man be dead, she is free from the Law, so that shee is not an adulteresse, though shee take another man.
Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.
4 So yee, my brethren, are dead also to the Law by ye body of Christ, that ye should be vnto an other, euen vnto him that is raised vp from the dead, that we should bring foorth fruite vnto God.
Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.
5 For when we were in ye flesh, the affections of sinnes, which were by the Law, had force in our members, to bring foorth fruit vnto death.
Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.
6 But now we are deliuered from the Lawe, he being dead in whom we were holden, that we should serue in newnesse of Spirite, and not in the oldnesse of the letter.
Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.
7 What shall we say then? Is the Lawe sinne? God forbid. Nay, I knewe not sinne, but by the Lawe: for I had not knowen lust, except the Lawe had sayd, Thou shalt not lust.
Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
8 But sinne tooke an occasion by ye commandement, and wrought in me all maner of concupiscence: for without the Lawe sinne is dead.
Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.
9 For I once was aliue, without the Law: but when the commandement came, sinne reuiued,
Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
10 But I died: and the same commandement which was ordeined vnto life, was found to be vnto me vnto death.
Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
11 For sinne tooke occasion by the commandement, and deceiued me, and thereby slewe me.
Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
12 Wherefore the Lawe is holy, and that commandement is holy, and iust, and good.
Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
13 Was that then which is good, made death vnto me? God forbid: but sinne, that it might appeare sinne, wrought death in me by that which is good, that sinne might be out of measure sinfull by the commandement.
Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
14 For we knowe that the Law is spirituall, but I am carnall, solde vnder sinne.
Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.
15 For I alow not that which I do: for what I would, that do I not: but what I hate, that do I.
Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.
16 If I doe then that which I woulde not, I consent to the Lawe, that it is good.
Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.
17 Nowe then, it is no more I, that doe it, but sinne that dwelleth in me.
Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
18 For I know, that in me, that is, in my flesh, dwelleth no good thing: for to wil is preset with me: but I find no meanes to perform that which is good.
Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.
19 For I doe not the good thing, which I would, but the euil, which I would not, that do I.
Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.
20 Nowe if I do that I would not, it is no more I that doe it, but the sinne that dwelleth in me.
Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
21 I finde then that when I would doe good, I am thus yoked, that euill is present with me.
Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.
22 For I delite in the Law of God, concerning the inner man:
Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;
23 But I see another Law in my members, rebelling against the Lawe of my minde, and leading me captiue vnto the lawe of sinne, which is in my members.
Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.
24 O wretched man that I am, who shall deliuer me from the body of this death!
Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?
25 I thanke God through Iesus Christ our Lord. Then I my selfe in my minde serue the Lawe of God, but in my flesh the lawe of sinne.
Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.
