Matthew 18
1 Around that time the disciples came to Jesus, and asked, “Who is the greatest in the kingdom of heaven?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 Jesus called over a small child. He had the child stand in front of them.
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 “I tell you the truth, unless you change the way you think and become like little children, you won't ever enter the kingdom of heaven,” he told them.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 “But whoever humbles themselves and becomes like this little child is the greatest in the kingdom of heaven.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 Whoever accepts a little child like this in my name accepts me.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 But anyone who makes one of these little ones who trust in me sin, it would be better for them to have a large millstone tied around their neck and be drowned in the depths of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 What a disaster is coming on the world for all its temptations to sin! Temptations will surely come, but it will be a disaster for the person through whom the temptation comes!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 If your hand or your foot causes you to sin, cut it off and throw it away. It's better for you to enter eternal life crippled or lame rather than to have two hands or two feet and to be thrown into eternal fire. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 If your eye causes you to sin, pull it out and throw it away. It's better for you to enter eternal life with one eye than to have two eyes and to be thrown into the fire of judgment. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 Make sure you don't look down on these little ones. I tell you that in heaven their angels are always with my heavenly Father.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What do you think about this? If a man has a hundred sheep, and one of them gets lost, won't he leave the ninety-nine on the hills and go in search of the one that's lost?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he finds it, I tell you he really rejoices over that sheep more than the ninety-nine that didn't get lost.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 In the same way my heavenly Father does not want any of these little ones to be lost.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 If a brother sins against you, go and point out the wrong to him, just between the two of you. If he listens to you, you've won your brother over.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But if he doesn't listen, then take one or two more people with you, so that by two or three witnesses the truth can be confirmed.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 If, however, he refuses to listen to them, then tell the church. If he refuses to listen to the church as well, then treat him as a foreigner and a tax-collector.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 I tell you the truth, whatever you ban on earth will be banned in heaven, and whatever you allow on earth will be allowed in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 I also tell you that if two of you agree here on earth about something you're praying for, then my heavenly Father will do it for you.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For where two or three gather together in my name, I'm there with them.”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Peter came to Jesus and asked him, “How many times should I forgive my brother for sinning against me? Seven times?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 “No, not seven times. I would say seventy times seven!” Jesus told him.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 “This is why the kingdom of heaven is like a king who wanted to settle accounts with those servants who owed him money.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 As he began to settle accounts, one servant was brought to him who owed him ten thousand talents.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 Since he didn't have the money to pay, his master ordered him to be sold, along with his wife and children and all his possessions, so that the debt could be paid back.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 The servant fell down on his knees and said to his master, ‘Please be patient with me! I will pay everything back!’
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 The master took pity on the servant, released him, and canceled the debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But when that same servant went out he found one of his fellow-servants who owed him just a hundred denarii. He grabbed him by the neck and choked him, saying, ‘Pay me back what you owe me!’
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 His fellow-servant threw himself down at the man's feet and begged him, ‘Please be patient with me! I will pay you back!’
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 But the man refused, and went and threw his fellow-servant into prison until he paid back what he owed.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 When the other servants saw what took place they were shocked and upset. They went and told their master everything that had happened.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then the master called the man back in and told him, ‘You evil servant! I forgave you all your debt because you begged me to.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Shouldn't you have been merciful to your fellow-servant as well, just as I was merciful to you?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 His master became angry and handed him over to the jailors until he had repaid all the debt.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 This is what my heavenly Father will do to every one of you unless you sincerely forgive your brothers.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
