Matthew 18
1 At that time the disciples approached Jesus saying, “Who then is greater in the kingdom of the heavens?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 So Jesus called a little child to Him, set him in the midst of them,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 and said: “Assuredly I say to you, unless you change and become like little children, you will not enter the kingdom of the heavens.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Therefore whoever will humble himself like this little child, he is the greater in the kingdom of the heavens.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 “Whoever receives one little child like this in my name, receives me;
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 but whoever should cause one of these little ones who believe into me to fall, it would be better for him if a large millstone were hung on his neck and he were drowned in the depth of the sea!
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Woe to the world because of offenses! Now it is necessary that offenses come, but woe to that person by whom the offense comes!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 “If your hand or your foot is causing you to fall, cut them off and throw them away! It is better for you to enter into the life lame or maimed than to be thrown into the everlasting fire, having two hands or two feet. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if your eye is causing you to fall, tear it out and throw it away! It is better for you to enter into the life one eyed than to be thrown into the fiery Hell, having two eyes. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 “See to it that you do not despise one of these little ones, for I say to you that in heaven their angels always see the face of my Father, who is in the heavens.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 For the Son of the Man came to save the lost.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What do you think? If some man has a hundred sheep and one of them goes astray, does he not leave the ninety-nine in the mountains to go and search for the stray?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he happens to find it, assuredly I say to you, he rejoices more over it than over the ninety-nine that did not go astray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Likewise it is not a desire, in the view of your Father in heaven, that one of these little ones should be wasted.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 “Now if your brother sins against you, go, confront him between you and him alone. If he hears you, you have won your brother.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But should he not hear, take along with you one or two more, so that every word may be established by the mouth of two or three witnesses.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 And should he refuse to hear them, tell it to the congregation. But should he refuse to hear even the congregation, let him be to you just like the heathen and the tax collector.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 “Assuredly I say to you, whatever (pl.) you (pl.) may bind on earth will have been bound in heaven, and whatever you may loose on earth will have been loosed in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Assuredly again, I say to you that if two of you should agree on earth about any subject whatever that they may ask, it will be done for them by my Father who is in heaven.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 Because where there are two or three gathered together into my name, there I am in their midst!”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Peter approached Him and said, “Lord, how often shall my brother sin against me and I forgive him; up to seven times?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesus says to him: “Not, I tell you, up to seven, but up to seventy-seven times!
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 “Therefore the kingdom of the heavens is like a certain king who wanted to settle accounts with his servants.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 And as he began to settle up, one debtor of ten thousand talents was brought to him.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 But since he had nothing with which to repay, his lord commanded that he be sold, with his wife and children and everything he had, so as to be repaid.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 So then the servant fell down and did obeisance to him saying, ‘Lord, be patient with me and I will repay you all.’
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 So the lord of that servant, having compassion, released him and forgave him the loan.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 “But when that servant went out he found one of his fellow servants who owed him a hundred denarii; and grabbing him he started choking him saying, ‘Pay me back what you owe!’
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 So his fellow servant fell down at his feet and kept begging him saying, ‘Be patient with me and I will pay you back.’
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 But he would not; instead he went and threw him into prison until he should pay back what was owed.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 But when his fellow servants saw what had happened they were really grieved, and they went and reported to their lord everything that had happened.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then summoning him the lord says to him: ‘Malignant servant! I forgave you all that debt because you begged me.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Were you also not obligated to have mercy on your fellow servant, just as I had mercy on you?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 So in anger the lord handed him over to the torturers until he should repay all that was owed to him.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 “My heavenly Father will handle you just like that, if each of you does not forgive his brother his trespasses, from the heart.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
