Proverbs 5
1 My son, attend unto my wisdom, incline thine ear to my understanding;
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 that thou mayest keep reflection, and that thy lips may preserve knowledge.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For the lips of the strange woman drop honey, and her mouth is smoother than oil;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 but her end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Lest she should ponder the path of life, her ways wander, she knoweth not [whither].
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 And now, children, hearken unto me, and depart not from the words of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Remove thy way far from her, and come not nigh the door of her house:
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 lest thou give thine honour unto others, and thy years unto the cruel;
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 lest strangers be filled with thy wealth, and the fruits of thy toil [come] into the house of a stranger;
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 and thou mourn in thine end, when thy flesh and thy body are consumed;
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 and thou say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof!
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 and I have not hearkened unto the voice of my teachers, nor inclined mine ear to those that instructed me;
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 I was well nigh in all evil in the midst of the congregation and assembly.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drink waters out of thine own cistern, and running waters out of thine own well.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Thy fountains shall be poured forth, as water-brooks in the broadways.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Let them be only thine own, and not strangers' with thee.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Let thy fountain be blessed; and have joy of the wife of thy youth.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 As a lovely hind and a graceful roe, let her breasts satisfy thee at all times: be thou ravished continually with her love.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 And why shouldest thou, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For the ways of man are before the eyes of Jehovah, and he pondereth all his paths.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 His own iniquities shall take the wicked, and he shall be holden with the cords of his sin.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 He shall die for want of discipline; and in the greatness of his folly he shall go astray.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
