Job 34
1 Moreover Elihu answered and said,
Och Elihu svarade, och sade:
2 Hear my words, ye wise [men]; and give ear unto me, ye that have knowledge.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 For the ear trieth words, as the palate tasteth food.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Let us choose for ourselves what is right; let us know among ourselves what is good!
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 For Job hath said, I am righteous, and God hath taken away my judgment:
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 Should I lie against my right? My wound is incurable without transgression.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 What man is like Job? he drinketh up scorning like water,
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 And goeth in company with workers of iniquity, and walketh with wicked men.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 For he hath said, It profiteth not a man if he delight himself in God.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Therefore hearken unto me, ye men of understanding: Far be wickedness from God, and wrong from the Almighty!
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 For a man's work will he render to him, and cause every one to find according to [his] way.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Yea, surely, God acteth not wickedly, and the Almighty perverteth not judgment.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Who hath entrusted to him the earth? and who hath disposed the whole world?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 If he only thought of himself, [and] gathered unto him his spirit and his breath,
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 All flesh would expire together, and man would return to the dust.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 If now [thou hast] understanding, hear this: give ear to the voice of my words!
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Should he that hateth right indeed govern? and wilt thou condemn the All-just?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Shall one say to a king, Belial? to nobles, Wicked?
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 [How then to him] that accepteth not the persons of princes, nor regardeth the rich man more than the poor? for they are all the work of his hands.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 In a moment they die, even at midnight the people are convulsed and pass away; and the strong are taken away without hand.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 For his eyes are upon the ways of man, and he seeth all his steps.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 There is no darkness, nor shadow of death, where the workers of iniquity may hide themselves.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 For he doth not long consider a man, to bring him before God in judgment.
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 He breaketh in pieces mighty men without inquiry, and setteth others in their stead;
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Since he knoweth their actions; and he overthroweth [them] in the night, and they are crushed.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 He striketh them as wicked men in the open sight of others,
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Because they have turned back from him, and would consider none of his ways;
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 So that they cause the cry of the poor to come unto him, and he heareth the cry of the afflicted.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 When he giveth quietness, who then will disturb? and when he hideth [his] face, who shall behold him? and this towards a nation, or towards a man alike;
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 That the ungodly man reign not, that the people be not ensnared.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 For hath he said unto God, I bear [chastisement], I will not offend;
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 What I see not, teach thou me; if I have done wrong, I will do so no more?
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Shall he recompense according to thy mind? for thou hast refused [his judgment]; for thou so choosest, and not I; speak then what thou knowest.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Men of understanding will say to me, and a wise man who heareth me:
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 Job hath spoken without knowledge, and his words were not with intelligence.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Would that Job may be tried unto the end, because of [his] answers after the manner of evil men!
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 For he addeth rebellion unto his sin, he clappeth [his hands] among us, and multiplieth his words against God.
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
