Matthew 18
1 In that hour, the disciples drew near to Jesus, saying, “Whom do you consider to be greater in the kingdom of heaven?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 And Jesus, calling to himself a little child, placed him in their midst.
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 And he said: “Amen I say to you, unless you change and become like little children, you shall not enter into the kingdom of heaven.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Therefore, whoever will have humbled himself like this little child, such a one is greater in the kingdom of heaven.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And whoever shall accept one such little child in my name, accepts me.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 But whoever will have led astray one of these little ones, who trust in me, it would be better for him to have a great millstone hung around his neck, and to be submerged in the depths of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Woe to a world that leads people astray! Although it is necessary for temptations to arise, nevertheless: Woe to that man through whom temptation arises!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 So if your hand or your foot leads you to sin, cut it off and cast it away from you. It is better for you to enter into life disabled or lame, than to be sent into eternal fire having two hands or two feet. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if your eye leads you to sin, root it out and cast it away from you. It is better for you to enter into life with one eye, than to be sent into the fires of Hell having two eyes. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 See to it that you do not despise even one of these little ones. For I say to you, that their Angels in heaven continually look upon the face of my Father, who is in heaven.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 For the Son of man has come to save what had been lost.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 How does it seem to you? If someone has one hundred sheep, and if one of them has gone astray, should he not leave behind the ninety-nine in the mountains, and go out to seek what has gone astray?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he should happen to find it: Amen I say to you, that he has more joy over that one, than over the ninety-nine which did not go astray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Even so, it is not the will before your Father, who is in heaven, that one of these little ones should be lost.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 But if your brother has sinned against you, go and correct him, between you and him alone. If he listens to you, you will have regained your brother.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But if he will not listen you, invite with you one or two more, so that every word may stand by the mouth of two or three witnesses.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 And if he will not listen to them, tell the Church. But if he will not listen to the Church, let him be to you like the pagan and the tax collector.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Amen I say to you, whatever you will have bound on earth, shall be bound also in heaven, and whatever you will have released on earth, shall be released also in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Again I say to you, that if two of those among you have agreed on earth, about anything whatsoever that they have requested, it shall be done for them by my Father, who is in heaven.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For wherever two or three are gathered in my name, there am I, in their midst.”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Peter, drawing near to him, said: “Lord, how many times shall my brother sin against me, and I forgive him? Even seven times?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesus said to him: “I do not say to you, even seven times, but even seventy times seven times.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Therefore, the kingdom of heaven is compared to a man who was king, who wanted to take account of his servants.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 And when he had begun taking account, one was brought to him who owed him ten thousand talents.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 But since he did not have any way to repay it, his lord ordered him to be sold, with his wife and children, and all that he had, in order to repay it.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 But that servant, falling prostrate, begged him, saying, ‘Have patience with me, and I will repay it all to you.’
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 Then the lord of that servant, being moved with pity, released him, and he forgave his debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But when that servant departed, he found one of his fellow servants who owed him one hundred denarius. And taking hold of him, he choked him, saying: ‘Repay what you owe.’
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 And his fellow servant, falling prostrate, petitioned him, saying: ‘Have patience with me, and I will repay it all to you.’
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 But he was not willing. Instead, he went out and had him sent to prison, until he would repay the debt.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 Now his fellow servants, seeing what was done, were greatly saddened, and they went and reported to their lord all that was done.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then his lord called him, and he said to him: ‘You wicked servant, I forgave you all your debt, because you pleaded with me.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Therefore, should you not also have had compassion on your fellow servant, just as I also had compassion on you?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 And his lord, being angry, handed him over to the torturers, until he repaid the entire debt.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 So, too, shall my heavenly Father do to you, if each one of you will not forgive his brother from your hearts.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
