Luke 6
1 Now it happened that, on the second first Sabbath, as he passed through the grain field, his disciples were separating the ears of grain and eating them, by rubbing them in their hands.
Och det begaf sig på en Eftersabbath, att han gick igenom säd; och hans Lärjungar ryckte upp ax, och gnuggade sönder med händerna, och åto.
2 Then certain Pharisees said to them, “Why are you doing what is not lawful on the Sabbaths?”
Då sade somlige af de Phariseer till dem: Hvi gören I det som icke är lofligit göra om Sabbatherna?
3 And responding to them, Jesus said: “Have you not read this, what David did when he was hungry, and those who were with him?
Svarade Jesus, och sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, då han hungrade, och de med honom voro?
4 How he entered into the house of God, and took the bread of the Presence, and ate it, and gave it to those who were with him, though it is not lawful for anyone to eat it, except the priests alone?”
Huru han gick in i Guds hus, och tog skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem som med honom voro; hvilket ingom lofligit var att äta, utan allenast Prestomen.
5 And he said to them, “For the Son of man is Lord, even of the Sabbath.”
Och sade han till dem: Menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.
6 And it happened that, on another Sabbath, he entered into the synagogue, and he taught. And there was a man there, and his right hand was withered.
Och det begaf sig på en annan Sabbath, att han gick in uti Synagogon, och lärde; och der var en menniska, hvilkens högra hand var borttvinad.
7 And the scribes and Pharisees observed whether he would heal on the Sabbath, so that they might thereby find an accusation against him.
Och de Skriftlärde och Phariseer vaktade på honom, om han någon helbregda gjorde på Sabbathen, att de måtte finna något, der de kunde anklagan före.
8 Yet truly, he knew their thoughts, and so he said to the man who had the withered hand, “Rise up and stand in the middle.” And rising up, he stood still.
Men han förstod deras tankar, och sade till menniskona, som den tvinada handen hade: Statt upp, och gack fram. Han stod upp, och gick fram.
9 Then Jesus said to them: “I ask you if it is lawful on the Sabbaths to do good, or to do evil? To give health to a life, or to destroy it?”
Då sade Jesus till dem: Jag skall spörja eder: Må man göra väl om Sabbatherna, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller förspillat?
10 And looking around at everyone, he said to the man, “Extend your hand.” And he extended it. And his hand was restored.
Och han såg sig om på dem alla, och sade till menniskona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde. Och hans hand vardt honom färdig, såsom den andra.
11 Then they were filled with madness, and they discussed with one another, what, in particular, they might do about Jesus.
Men de vordo ursinnige, och talades vid emellan sig, hvad de skulle göra åt Jesus.
12 And it happened that, in those days, he went out to a mountain to pray. And he was in the prayer of God throughout the night.
Så hände det uti de dagar, att han utgick uppå ett berg till att bedja; och blef der öfver nattena i bönen till Gud.
13 And when daylight had arrived, he called his disciples. And he chose twelve out of them (whom he also named Apostles):
Och då dager vardt, kallade han sina Lärjungar; och utvalde tolf af dem, hvilka han ock kallade Apostlar.
14 Simon, whom he surnamed Peter, and Andrew his brother, James and John, Philip and Bartholomew,
Simon, den han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jacobus och Johannes, Philippus och Bartholomeus,
15 Matthew and Thomas, James of Alphaeus, and Simon who is called the Zealot,
Mattheus och Thomas, Jacobus, Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes,
16 and Jude of James, and Judas Iscariot, who was a traitor.
Och Judas, Jacobs ( son ), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren var.
17 And descending with them, he stood in a level place with a multitude of his disciples, and a copious multitude of people from all of Judea and Jerusalem and the seacoast, and Tyre and Sidon,
Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folk utaf allt Judiska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som vid hafvet ligga;
18 who had come so that they might listen to him and be healed of their diseases. And those who were troubled by unclean spirits were cured.
Hvilke komne voro, på det de ville höra honom, och varda botade af sina sjukdomar. Och de, som qvalde voro af de orena andar, vordo helbregda.
19 And the entire crowd was trying to touch him, because power went out from him and healed all.
Och allt folket for efter att taga på honom; ty af honom gick kraft, som alla botade.
20 And lifting up his eyes to his disciples, he said: “Blessed are you poor, for yours is the kingdom of God.
Och han lyfte upp sin ögon öfver sina Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige; ty Guds rike hörer eder till.
21 Blessed are you who are hungry now, for you shall be satisfied. Blessed are you who are weeping now, for you shall laugh.
Salige ären I, som nu hungren; ty I skolen blifva mättade. Salige ären I, som nu gråten; ty I skolen le.
22 Blessed shall you be when men will have hated you, and when they will have separated you and reproached you, and thrown out your name as if evil, because of the Son of man.
Salige varden I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder, och bortkasta edart namn, såsom det ondt vore, för menniskones Sons skull.
23 Be glad in that day and exult. For behold, your reward is great in heaven. For these same things their fathers did to the prophets.
Glädjens och fröjdens på den dagen; ty si, edor lön är mycken i himmelen; sammalunda hafva deras fäder ock gjort Prophetomen.
24 Yet truly, woe to you who are wealthy, for you have your consolation.
Men ve eder, som rike ären; ty I hafven edar hugnad.
25 Woe to you who are satisfied, for you will be hungry. Woe to you who laugh now, for you will mourn and weep.
Ve eder, som mätte ären; ty I skolen hungra. Ve eder, som nu len; ty I skolen gråta och sörja.
26 Woe to you when men will have blessed you. For these same things their fathers did to the false prophets.
Ve eder, då alla menniskor lofva eder; ty sammalunda hafva ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen.
27 But I say to you who are listening: Love your enemies. Do good to those who hate you.
Men eder, som hören, säger jag: Älsker edra ovänner; görer dem godt, som hata eder;
28 Bless those who curse you, and pray for those who slander you.
Välsigner dem som eder banna, och beder för dem som eder orätt göra.
29 And to him who strikes you on the cheek, offer the other also. And from him who takes away your coat, do not withhold even your tunic.
Den dig slår på det ena kindbenet, dem håll ock det andra till; och den dig tager mantelen ifrå, honom förhåll icke heller kjortelen.
30 But distribute to all who ask of you. And do not ask again of him who takes away what is yours.
Hvarjom och enom, som något begärar af dig, honom gif; och af den, som dina ting tager ifrå dig, beds intet igen.
31 And exactly as you would want people to treat you, treat them also the same.
Och såsom I viljen att menniskorna skola göra eder, görer ock I dem sammalunda.
32 And if you love those who love you, what credit is due to you? For even sinners love those who love them.
Och om I älsken dem, som eder älska, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena älska ock dem, af hvilka de älskade varda.
33 And if you will do good to those who do good to you, what credit is due to you? Indeed, even sinners behave this way.
Och om I gören dem godt, som eder godt göra, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena göra det ock.
34 And if you will loan to those from whom you hope to receive, what credit is due to you? For even sinners lend to sinners, in order to receive the same in return.
Och om I lånen dem, der I hoppens få något igen, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena låna ock syndarom, på det de skola få lika igen.
35 So truly, love your enemies. Do good, and lend, hoping for nothing in return. And then your reward will be great, and you will be sons of the Most High, for he himself is kind to the ungrateful and to the wicked.
Utan heldre älsker edra ovänner, och görer väl, och låner, förhoppandes der intet af; och edor lön skall vara mycken, och I skolen vara dens Högstas barn; ty han är mild emot de otacksamma och onda.
36 Therefore, be merciful, just as your Father is also merciful.
Varer fördenskull barmhertige, såsom edar Fader ock barmhertig är.
37 Do not judge, and you will not be judged. Do not condemn, and you will not be condemned. Forgive, and you will be forgiven.
Dömer icke så varden I icke dömde; fördömer icke, så varden I icke fördömde; förlåter, så varder eder förlåtet.
38 Give, and it will be given to you: a good measure, pressed down and shaken together and overflowing, they will place upon your lap. Certainly, the same measure that you use to measure out, will be used to measure back to you again.”
Gifver, så varder eder gifvet; ett godt mått, väl stoppadt, skakadt och öfverflödande, skall man gifva uti edart sköt; ty med samma mått, som I mäten, skola andre mäta eder.
39 Now he told them another comparison: “How can the blind lead the blind? Would they not both fall into a pit?
Och han sade till dem en liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan? Falla de icke både i gropena?
40 The disciple is not above his teacher. But each one will be perfected, if he is like his teacher.
Lärjungen är icke öfver sin Mästare; men hvar och en är fullkommen, då han är såsom hans Mästare.
41 And why do you see the straw that is in your brother’s eye, while the log that is in your own eye, you do not consider?
Hvad ser du ett grand uti dins broders öga; men en bjelka uti ditt eget öga varder du intet varse?
42 Or how can you say to your brother, ‘Brother, allow me to remove the straw from your eye,’ while you yourself do not see the log in your own eye? Hypocrite, first remove the log from your own eye, and then will you see clearly, so that you may lead out the straw from your brother’s eye.
Eller huru kan du säga till din broder: Broder, håll, jag vill borttaga grandet, som uti ditt öga är; och du ser icke sjelf bjelkan uti ditt öga? Du skrymtare, tag först bort bjelkan utu ditt öga, och sedan se till att du kan uttaga grandet, som är i dins broders öga.
43 For there is no good tree which produces bad fruit, nor does an evil tree produce good fruit.
Ty det är icke godt trä, som gör onda frukt; ej heller ondt trä, som gör goda frukt.
44 For each and every tree is known by its fruit. For they do not gather figs from thorns, nor do they gather the grape from the bramble bush.
Ty hvart och ett trä varder kändt af sine frukt; ty icke hemtar man heller fikon af törne; ej heller hemtar man vinbär af tistelen.
45 A good man, from the good storehouse of his heart, offers what is good. And an evil man, from the evil storehouse, offers what is evil. For out of the abundance of the heart, the mouth speaks.
En god menniska bär godt fram utaf sins hjertas goda fatabur, och en ond menniska bär ondt fram utaf sins hjertas onda fatabur; ty deraf hjertat fullt är, det talar munnen af.
46 But why do you call me, ‘Lord, Lord,’ and not do what I say?
Hvad kallen I mig Herra, Herra; och gören dock icke hvad jag säger eder?
47 Anyone who comes to me, and listens to my words, and does them: I will reveal to you what he is like.
Hvilken som kommer till mig, och hörer min ord, och gör derefter, jag vill låta eder se, hvem han lik är.
48 He is like a man building a house, who has dug deep and has laid the foundation upon the rock. Then, when the floodwaters came, the river was rushing against that house, and it was not able to move it. For it was founded upon the rock.
Han är lik enom man, som bygger ett hus; hvilken grof djupt, och lade grundvalen på hälleberget; då floden kom, strömmade hon in på huset, och kunde dock intet röra det; ty det var grundadt på hälleberget.
49 But whoever hears and does not do: he is like a man building his house upon the soil, without a foundation. The river rushed against it, and it soon fell down, and the ruin of that house was great.”
Men den der hörer, och icke gör, han är lik enom man, som byggde sitt hus på jordena, utan grundval; der strömmade floden in på, och straxt föll det; och dess hus fall var stort.
