Job 34
1 And Elius continued, and said,
Och Elihu svarade, och sade:
2 Hear me, ye wise men; hearken, ye that have knowledge.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 For the ear tries words, and the mouth tastes meat.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Let us choose judgment to ourselves: let us know amount ourselves what is right.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 For Job has said, I am righteous: the Lord has removed my judgment.
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 And he has erred in my judgment: my wound is severe without unrighteousness [of mine].
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 What man is as Job, drinking scorning like water?
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 [saying], I have not sinned, nor committed ungodliness, nor had fellowship with workers of iniquity, to go with the ungodly.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 For thou shouldest not say, There shall be no visitation of a man, whereas [there is] a visitation on him from the Lord.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Wherefore hear me, ye that are wise in heart: far be it from me to sin before the Lord, and to pervert righteousness before the almighty.
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 Yea, he renders to a man accordingly as each of them does, and in a man's path he will find him.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 And thinkest thou that the Lord will do wrong, or will the Almighty who made the earth wrest judgment?
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 And who is he that made [the whole world] under heaven, and all things therein?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 For if he would confine, and restrain his spirit with himself;
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 all flesh would die together, and every mortal would return to the earth, whence also he was formed.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 Take heed lest he rebuke [thee]: hear this, hearken to the voice of words.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Behold then the one that hates iniquities, and that destroys the wicked, who is for ever just.
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 [He is] ungodly that says to a king, Thou art a transgressor, [that says] to princes, O most ungodly one.
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 [Such a one] as would not reverence the face of an honourable man, neither knows how to give honour to the great, so as that their persons should be respected.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 But it shall turn out vanity to them, to cry and beseech a man; for they dealt unlawfully, the poor being turned aside [from their right].
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 For he surveys the works of men, and nothing of what they do has escaped him.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 Neither shall there be a place for the workers of iniquity to hide themselves.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 For he will not lay upon a man more [than right].
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 For the Lord looks down upon all men, who comprehends unsearchable things, glorious also and excellent things without number.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Who discovers their works, and will bring night about [upon them], and they shall be brought low.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 And he quite destroys the ungodly, for they are seen before him.
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Because they turned aside from the law of God, and did not regard his ordinances,
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 so as to bring before him the cry of the needy; for he will hear the cry of the poor.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 And he will give quiet, and who will condemn? and he will hide his face, and who shall see him? whether [it be done] against a nation, or against a man also:
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 causing a hypocrite to be king, because of the waywardness of the people.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 For [there is] one that says to the Mighty One, I have received [blessings]; I will not take a pledge:
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 I will see apart from myself: do thou shew me if I have done unrighteousness; I will not do [so] any more.
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Will he take vengeance for it on thee, whereas thou wilt put [it] far [from thee]? for thou shalt choose, and not I; and what thou knowest, speak thou.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Because the wise in heart shall say this, and a wise man listens to my word.
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 But Job has not spoken with understanding, his words are not [uttered] with knowledge.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Howbeit do thou learn, Job: no longer make answer as the foolish:
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 that we add not to our sins: for iniquity will be reckoned against us, if [we] speak many words before the Lord.
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
