Lamentations 3
1 I am the man who has seen affliction under the rod of God’s wrath.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 He has driven me away and made me walk in darkness instead of light.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Indeed, He keeps turning His hand against me all day long.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 He has worn away my flesh and skin; He has shattered my bones.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 He has besieged me and surrounded me with bitterness and hardship.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 He has made me dwell in darkness like those dead for ages.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 He has walled me in so I cannot escape; He has weighed me down with chains.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Even when I cry out and plead for help, He shuts out my prayer.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 He has barred my ways with cut stones; He has made my paths crooked.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 He is a bear lying in wait, a lion hiding in ambush.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 He forced me off my path and tore me to pieces; He left me without help.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 He bent His bow and set me as the target for His arrow.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He pierced my kidneys with His arrows.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 I am a laughingstock to all my people; they mock me in song all day long.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He has filled me with bitterness; He has intoxicated me with wormwood.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 He has ground my teeth with gravel and trampled me in the dust.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 My soul has been deprived of peace; I have forgotten what prosperity is.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 So I say, “My strength has perished, along with my hope from the LORD.”
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Remember my affliction and wandering, the wormwood and the gall.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Surely my soul remembers and is humbled within me.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Yet I call this to mind, and therefore I have hope:
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Because of the loving devotion of the LORD we are not consumed, for His mercies never fail.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 They are new every morning; great is Your faithfulness!
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 “The LORD is my portion,” says my soul, “therefore I will hope in Him.”
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 The LORD is good to those who wait for Him, to the soul who seeks Him.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 It is good to wait quietly for the salvation of the LORD.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 It is good for a man to bear the yoke while he is still young.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Let him sit alone in silence, for God has disciplined him.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Let him bury his face in the dust— perhaps there is still hope.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Let him offer his cheek to the one who would strike him; let him be filled with reproach.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 For the Lord will not cast us off forever.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Even if He causes grief, He will show compassion according to His abundant loving devotion.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 For He does not willingly afflict or grieve the sons of men.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 To crush underfoot all the prisoners of the land,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 to deny a man justice before the Most High,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 to subvert a man in his lawsuit— of these the Lord does not approve.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Who has spoken and it came to pass, unless the Lord has ordained it?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Do not both adversity and good come from the mouth of the Most High?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Why should any mortal man complain, in view of his sins?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Let us examine and test our ways, and turn back to the LORD.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Let us lift up our hearts and hands to God in heaven:
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 “We have sinned and rebelled; You have not forgiven.”
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 You have covered Yourself in anger and pursued us; You have killed without pity.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 You have covered Yourself with a cloud that no prayer can pass through.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 You have made us scum and refuse among the nations.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 All our enemies open their mouths against us.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Panic and pitfall have come upon us— devastation and destruction.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Streams of tears flow from my eyes over the destruction of the daughter of my people.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 My eyes overflow unceasingly, without relief,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 until the LORD looks down from heaven and sees.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 My eyes bring grief to my soul because of all the daughters of my city.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Without cause my enemies hunted me like a bird.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 They dropped me alive into a pit and cast stones upon me.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 The waters flowed over my head, and I thought I was going to die.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 I called on Your name, O LORD, out of the depths of the Pit.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 You heard my plea: “Do not ignore my cry for relief.”
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 You drew near when I called on You; You said, “Do not be afraid.”
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 You defend my cause, O Lord; You redeem my life.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 You have seen, O LORD, the wrong done to me; vindicate my cause!
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 You have seen all their malice, all their plots against me.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 O LORD, You have heard their insults, all their plots against me—
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 the slander and murmuring of my assailants against me all day long.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 When they sit and when they rise, see how they mock me in song.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 You will pay them back what they deserve, O LORD, according to the work of their hands.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Put a veil of anguish over their hearts; may Your curse be upon them!
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 You will pursue them in anger and exterminate them from under Your heavens, O LORD.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
