Job 38

1 Then Jehovah answered Job out of the whirlwind, and said,

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Who is this that darkeneth counsel By words without knowledge?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Gird up now thy loins like a man; For I will demand of thee, and declare thou unto me.

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Where wast thou when I laid the foundations of the earth? Declare, if thou hast understanding.

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Who determined the measures thereof, if thou knowest? Or who stretched the line upon it?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Whereupon were the foundations thereof fastened? Or who laid the corner-stone thereof,

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 When the morning stars sang together, And all the sons of God shouted for joy?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Or [who] shut up the sea with doors, When it brake forth, [as if] it had issued out of the womb;

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 When I made clouds the garment thereof, And thick darkness a swaddling-band for it,

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 And marked out for it my bound, And set bars and doors,

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 And said, Hitherto shalt thou come, but no further; And here shall thy proud waves be stayed?

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Hast thou commanded the morning since thy days [began], [And] caused the dayspring to know its place;

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 That it might take hold of the ends of the earth, And the wicked be shaken out of it?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 It is changed as clay under the seal; And [all things] stand forth as a garment:

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 And from the wicked their light is withholden, And the high arm is broken.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Hast thou entered into the springs of the sea? Or hast thou walked in the recesses of the deep?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Have the gates of death been revealed unto thee? Or hast thou seen the gates of the shadow of death?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Hast thou comprehended the earth in its breadth? Declare, if thou knowest it all.

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Where is the way to the dwelling of light? And as for darkness, where is the place thereof,

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 That thou shouldest take it to the bound thereof, And that thou shouldest discern the paths to the house thereof?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 [Doubtless], thou knowest, for thou wast then born, And the number of thy days is great!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Hast thou entered the treasuries of the snow, Or hast thou seen the treasures of the hail,

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 Which I have reserved against the time of trouble, Against the day of battle and war?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 By what way is the light parted, Or the east wind scattered upon the earth?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Who hath cleft a channel for the waterflood, Or the way for the lightning of the thunder;

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 To cause it to rain on a land where no man is; On the wilderness, wherein there is no man;

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 To satisfy the waste and desolate [ground], And to cause the tender grass to spring forth?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of dew?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Out of whose womb came the ice? And the hoary frost of heaven, who hath gendered it?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 The waters hide themselves [and become] like stone, And the face of the deep is frozen.

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Canst thou bind the cluster of the Pleiades, Or loose the bands of Orion?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Canst thou lead forth the Mazzaroth in their season? Or canst thou guide the Bear with her train?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Knowest thou the ordinances of the heavens? Canst thou establish the dominion thereof in the earth?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Canst thou lift up thy voice to the clouds, That abundance of waters may cover thee?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Canst thou send forth lightnings, that they may go, And say unto thee, Here we are?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Who hath put wisdom in the inward parts? Or who hath given understanding to the mind?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Who can number the clouds by wisdom? Or who can pour out the bottles of heaven,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 When the dust runneth into a mass, And the clods cleave fast together?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Canst thou hunt the prey for the lioness, Or satisfy the appetite of the young lions,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 When they couch in their dens, [And] abide in the covert to lie in wait?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Who provideth for the raven his prey, When his young ones cry unto God, [And] wander for lack of food?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?