Mark 4
1 Again he began to teach by the seaside. A great multitude was gathered to him, so that he entered into a boat in the sea and sat down. All the multitude were on the land by the sea.
Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
2 He taught them many things in parables, and told them in his teaching,
Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3 “Listen! Behold, the farmer went out to sow.
"Hören! En såningsman gick ut för att så.
4 As he sowed, some seed fell by the road, and the birds came and devoured it.
Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 Others fell on the rocky ground, where it had little soil, and immediately it sprang up, because it had no depth of soil.
Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 When the sun had risen, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 Others fell among the thorns, and the thorns grew up and choked it, and it yielded no fruit.
Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
8 Others fell into the good ground and yielded fruit, growing up and increasing. Some produced thirty times, some sixty times, and some one hundred times as much.”
Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9 He said, “Whoever has ears to hear, let him hear.”
Och han tillade: "Den som har öron till att höra, han höre."
10 When he was alone, those who were around him with the twelve asked him about the parables.
När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11 He said to them, “To you is given the mystery of God’s Kingdom, but to those who are outside, all things are done in parables,
Då sade han till dem: "Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12 that ‘seeing they may see and not perceive, and hearing they may hear and not understand, lest perhaps they should turn again, and their sins should be forgiven them.’”
för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'."
13 He said to them, “Do not you understand this parable? How will you understand all of the parables?
Sedan sade han till dem: "Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
14 The farmer sows the word.
Vad såningsmannen sår är ordet.
15 The ones by the road are the ones where the word is sown; and when they have heard, immediately Satan comes and takes away the word which has been sown in them.
Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
16 These in the same way are those who are sown on the rocky places, who, when they have heard the word, immediately receive it with joy.
Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
17 They have no root in themselves, but are short-lived. When oppression or persecution arises because of the word, immediately they stumble.
men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
18 Others are those who are sown among the thorns. These are those who have heard the word,
Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
19 and the cares of this age (aiōn g165), and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in choke the word, and it becomes unfruitful.
men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
20 Those which were sown on the good ground are those who hear the word, accept it, and bear fruit, some thirty times, some sixty times, and some one hundred times.”
Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21 He said to them, “Is a lamp brought to be put under a basket or under a bed? Is not it put on a stand?
Och han sade till dem: "Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22 For there is nothing hidden except that it should be made known, neither was anything made secret but that it should come to light.
Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23 If any man has ears to hear, let him hear.”
Om någon har öron till att höra, så höre han."
24 He said to them, “Take heed what you hear. With whatever measure you measure, it will be measured to you; and more will be given to you who hear.
Och han sade till dem: "Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25 For whoever has, to him more will be given; and he who does not have, even that which he has will be taken away from him.”
Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har."
26 He said, “God’s Kingdom is as if a man should cast seed on the earth,
Och han sade: "Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27 and should sleep and rise night and day, and the seed should spring up and grow, though he does not know how.
och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28 For the earth bears fruit by itself: first the blade, then the ear, then the full grain in the ear.
Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29 But when the fruit is ripe, immediately he puts in the sickle, because the harvest has come.”
När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne."
30 He said, “How will we liken God’s Kingdom? Or with what parable will we illustrate it?
Och han sade: "Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31 It’s like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, though it is less than all the seeds that are on the earth,
Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32 yet when it is sown, grows up and becomes greater than all the herbs, and puts out great branches, so that the birds of the sky can lodge under its shadow.”
men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga."
33 With many such parables he spoke the word to them, as they were able to hear it.
I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34 Without a parable he did not speak to them; but privately to his own disciples he explained everything.
och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35 On that day, when evening had come, he said to them, “Let’s go over to the other side.”
Samma dag, om aftonen, sade han till dem: "Låt oss fara över till andra stranden."
36 Leaving the multitude, they took him with them, even as he was, in the boat. Other small boats were also with him.
Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37 A big wind storm arose, and the waves beat into the boat, so much that the boat was already filled.
Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38 He himself was in the stern, asleep on the cushion; and they woke him up and asked him, “Teacher, do not you care that we are dying?”
Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: "Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?"
39 He awoke and rebuked the wind, and said to the sea, “Peace! Be still!” The wind ceased and there was a great calm.
När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: "Tig, var stilla." Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 He said to them, “Why are you so afraid? How is it that you have no faith?”
Därefter sade han till dem: "Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?"
41 They were greatly afraid and said to one another, “Who then is this, that even the wind and the sea obey him?”
Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?"
