< 1 Corinthians 13 >

1 If I speak with the languages of men and of angels, but do not have love, I have become sounding brass or a clanging cymbal.
Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
2 If I have the gift of prophecy, and know all mysteries and all knowledge, and if I have all faith, so as to remove mountains, but do not have love, I am nothing.
Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
3 If I give away all my goods to feed the poor, and if I give my body to be burned, but do not have love, it profits me nothing.
Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
4 Love is patient and is kind. Love does not envy. Love does not brag, is not proud,
Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
5 does not behave itself inappropriately, does not seek its own way, is not provoked, takes no account of evil;
Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
6 does not rejoice in unrighteousness, but rejoices with the truth;
Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
7 bears all things, believes all things, hopes all things, and endures all things.
Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
8 Love never fails. But where there are prophecies, they will be done away with. Where there are various languages, they will cease. Where there is knowledge, it will be done away with.
Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
9 For we know in part and we prophesy in part;
Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;
10 but when that which is complete has come, then that which is partial will be done away with.
men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.
11 When I was a child, I spoke as a child, I felt as a child, I thought as a child. Now that I have become a man, I have put away childish things.
När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
12 For now we see in a mirror, dimly, but then face to face. Now I know in part, but then I will know fully, even as I was also fully known.
Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
13 But now faith, hope, and love remain—these three. The greatest of these is love.
Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

< 1 Corinthians 13 >