Matthew 18
1 In that hour the disciples came to Jesus, saying, Who then is greater in the kingdom of the heavens?
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 And having called in a child, Jesus set it in the midst of them.
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 And he said, Truly I say to you, if ye are not turned, and become as children, ye will, no, not enter into the kingdom of the heavens.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 He therefore who will make himself lowly as this child, this man is the greater in the kingdom of the heavens.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And whoever will receive one such child in my name receives me.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 But whoever may cause one of these little ones who believe in me to stumble, it is advantageous for him that a donkey-powered millstone were hanged on his neck, and he were drowned in the depth of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Woe to the world because of stumbling-blocks. For it is necessary that the stumbling-blocks come, yet woe to that man through whom the stumbling-block comes.
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 And if thy hand or thy foot causes thee to stumble, cut them off and cast from thee. It is good for thee to enter into life crippled or maimed, than having two hands or two feet to be cast into the eternal fire. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if thine eye causes thee to stumble, remove it and cast it from thee. It is good for thee to enter into life one-eyed, than having two eyes to be cast into the hell of fire. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 See that ye not disparage one of these little ones, for I say to you, that in the heavens their agents do always behold the face of my Father in the heavens.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 For the Son of man came to save that which was lost.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What does it seem to you? If it happens a hundred sheep are with some man, and one of them went astray, after going (having left the ninety-nine on the mountains), does he not seek the one going astray?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he happens to find it, truly I say to you, that he rejoices over it more than over the ninety-nine that have not gone astray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 So, it is not a purpose before your Father in the heavens, that one of these little ones should perish.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 But if thy brother should sin against thee, go and reprove him between thee and him alone. If he should hear thee, thou have gained thy brother.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But if he should not hear, take with thee one or two besides, so that at the mouth of two or three witnesses every word may be established.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 And if he is heedless of them, speak to the church. But if he is also heedless of the church, let him be to thee as the heathen and the tax collector.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Truly I say to you, however many things ye may bind on the earth will be things that are bound in heaven, and however many things ye may loose on the earth will be things that that are loosed in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Again I say to you truly, that if two of you should agree on the earth concerning every matter, whatever they might ask, it will happen for them from my Father in the heavens.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For where two or three are gathered together in my name, there am I in the midst of them.
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Peter having come to him, he said, Lord, how often will my brother sin against me, and I forgive him? Until seven times?
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesus says to him, I say to thee, not until seven times, but until seventy times seven.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Because of this the kingdom of the heavens is compared to a man, a king, who wanted to settle account with his bondmen.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 And when he began to settle, one debtor of ten thousand talents was brought to him.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 But of him not having to pay, his lord commanded him to be sold, and his wife and children, and all things, as many as he had, and payment to be made.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 The bondman therefore having fallen down, worshiped him, saying, Lord, be patient toward me and I will pay thee all.
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 And having felt compassion, the lord of that bondman released him, and forgave him the debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But after going out, that bondman found one of his fellow bondmen who owed him a hundred denarii. And having grabbed him, he choked him, saying, Pay me if thou owe anything.
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 So his fellow bondman having fallen down at his feet, besought him, saying, Be patience toward me, and I will pay thee.
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 But he would not, instead, having left him, he cast him into prison until he would pay that which was owed.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 And when his fellow bondmen saw the things that happened, they were extremely sorry. And after coming, they reported to their lord all the things that happened.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then his lord having summoned him, he says to him, Thou evil bondman, I forgave thee all that debt because thou besought me.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Was it not necessary for thee also to be merciful to thy fellow bondman, as I also was merciful to thee?
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 And having become angry, his lord delivered him to the tormentors until he would pay all that was due to him.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 So also my heavenly Father will do to you, if ye do not forgive each man his brother, from your hearts, their trespasses.
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
