Psalmen 139
1 Voor muziekbegeleiding. Een psalm van David. Jahweh, Gij doorschouwt mij volmaakt, Gij zijt het, die mij doorgrondt;
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Gij kent mijn zitten en staan, En verstaat mijn gedachten van verre.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Gij meet mijn lopen en liggen, Zijt met al mijn wegen vertrouwd;
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 Ja, er komt geen woord op mijn tong, Of Gij kent het nauwkeurig, o Jahweh!
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Gij omsluit mij van achter en voren, En houdt mij geheel in uw hand.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Te wonderlijk is mij uw weten, Te hoog: ik kan het niet vatten.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Waar zou ik ooit uw geest ontlopen, Uw aanschijn kunnen ontvluchten?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 Sla ik de wieken als het morgenrood uit, En laat ik mij neer aan de grenzen der zee:
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 Ook daar nog leidt mij uw hand, En houdt uw rechter mij vast.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Al zeg ik: Ha, de duisternis zal mij bedekken, De nacht mij verschuilen:
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 Dan maakt duisternis zelfs het niet donker voor U, Straalt de nacht als de dag, het donker als licht!
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Want Gij hebt mijn nieren geschapen, Mij in de schoot van mijn moeder gevormd:
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Ik dank U voor het ontzaglijk wonder van mijn ontstaan, En voor uw heerlijke werken.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 Gij hebt ook mijn ziel zorgvuldig gekend, En mijn gebeente bleef voor U niet verborgen, Toen ik in dat geheimvolle oord werd geschapen, Kunstig bewerkt in de diepten der aarde.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Uw ogen hebben mijn vormeloze leden aanschouwd, In uw boek stonden ze allen beschreven: Ook de dagen, waarop ze werden gemaakt, Voordat er nog één van bestond.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 Maar hoe ondoorgrondelijk zijn ùw gedachten voor mij, Hoe overweldigend is haar getal, o mijn God;
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 Ga ik ze tellen, ze zijn talrijker nog dan het zand, En als ik ontwaak, is mijn geest met U bezig!
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Dood dan de bozen, o God, En laat de bloeddorstigen ver van mij blijven:
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Die zich tegen uw plannen verzetten, En uw raadsbesluiten willen verijdelen.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Zou ik niet haten, die U haten, o Jahweh, Niet walgen van wie tegen U opstaan?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Ik haat ze zo fel, als ik haten kan, Mijn eigen vijanden zullen ze zijn!
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Beproef mij, o God, en doorgrond mijn hart, Toets mij, en ken mijn gedachten:
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 Zie, of ik op de weg der ongerechtigheid ben; Breng mij dan terug op het eeuwige pad!
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
